Hell soon to be loose

POFF!

Snart bryter helvetet ut här i Människobyn.

Jag har barrikaderat mig här i mitt vardagsrum.

Ingen får mig härifrån inom de närmsta tre timmarna. Jag ska sitta här nu, och ducka, hålla huvudet och övre torso under fönsterbrädorna och åla mellan punkt A och punkt B, men bara om det är absolut nödvändigt.

Jag hatar verkligen detta jävla raketpsykeriet. Verkligen HATAR.

Alla drar ut samtidigt, mer eller mindre smarta på alkohol, och riggar raketer som drar längs asfalten eller gräsmattorna,i vissa kända fall har raketjävlarna foffat rakt in genom fönster och sånt också istället för käpprätt upp i skyn. Ingen kan sikta, eller för den delen rikta helvetespoffarna åt rätt håll, och detta medför ju enligt mitt tycke total LIVSFARA för alla inblandade som finns på plats. Jävla idioter!

En halvtimme till takeoff.

Ses på andra sidan!

Giggle

Två dumma jävlar och en mobiltelefon med kamera.

2007

Har för mig varit ett särdeles urtråkigt helvetesår, så jag ser med glädje fram emot att få trycka ner det i närmsta soptunna och med öppna armar få ta emot och pressa 2008 mot min barm i förhoppning om att det året vill vara lite mer barmhärtigt mot mig och alla runt omkring mig.

Det kan räcka ett tag nu, liksom, med motgångar, taskig ekonomi, dåligt med jobb, sjukdomar, trasiga knän och obefintliga glädjeämnen. Enough is enough.

Mina nyårsönskningar ser ut som följer:

#1. Att min familj får vara frisk och lycklig.

#2. Att Grim får vara frisk, får bra flyt med jobb, kärlek och deg, för det kan fan vara hans tur nu tycker jag.

Det var allt.

Over and Out.

Pink

Den 19:e December blev världen alldeles rosa och tjejig.

NEJ har jag ju sagt!

Ni kommer aldrig att lyckas, era jävla mailterrorister!Jag kommer aldrig nånsin att sälla mig till eran skara, och det spelar ingen roll hur ni tjatar eller pokar eller requestar eller vafan ni tar er till för att fördriva er tid.

Jag vill inte. Inte nu, inte sen.

Not ever.

Me no facebook.

Fopoll

(clickthepic)

Precis.

*Giggle*

Frozen

Kallt men fint

Fniss

Man borde göra saker enklare för sig.
Om man klassar frisyren till höger som ålderskrämpa så blir det genast lite mer förståeligt.


Ungefär som att alla hajjar att man ser dåligt när man får starr.
Eller Inkontinens eller så.

A little less negative

Idag är jag inte lika pessimistisk och gnällig som jag var onsdag-torsdag-fredag förra veckan!

Men det är nog bara övergående.

En ren tillfällighet så att säga, för er att njuta av så länge det varar.

I´m back to my old good self in no time at all!

Pain

Hon ska fan få sota för det här, Helga von Hell.

Helga von Hell

Hon skulle kunna heta så, sjukgymnazten.

Men det gör hon inte.

Träningsprogrammet hon kör med mig är baserat på att jag ska vara färdig rysk elitgymnast innan jul.

Jag frågade henne nämligen om det var så, och hon garvade rått och hjärtligt, så jag kan fan inte annat än att tolka det som att det är hennes onda plan. Helvetes jävlar vilken gymnastik!!

Idag har jag träningsvärken från helvetet.

Det finns muskler i mina lår som jag aldrig tidigare har träffat, de var fram tills igår helt obekanta för mig, och i min röv vinkar ytterligare nybekanta muskler. Även på lårens baksida finns det muskler, tydligen.

Det var bara rakt på sak, körautahelvete-träning.

Och varje gång jag försökte drista mig till att prata eller liksom påtala att jag är helt jävla otränad och LAM, så höjde hon bara rösten och gapade med hård röst

"-Ner med dig! Ner! Såja! Bra! Upp!, Upp! Om igen! Ner!Ner! Neeeer! Upp!

Mera! Kämpa! UPP!" Ner med dig! Ner!"

Jag kände mig ganska ynklig där och då, när jag ner och uppade som fan i min gymnastikdräkt.

Sockeplasten på fötterna kändes iallafall välbekanta och trygga.

På dörren står det Välkommen till Sjukgymnastiken!

Welkommen zu Hell, snarare.

SjukgymNaztik

Första mötet med sjukgymnazten i måndags gjorde mig skeptisk som fan, för fast sjukgymnazten såg trevlig ut så fick jag konstiga vibbar.

Sjukgymnazten tar sitt jobb på ett nästan läskigt allvar.

Korthuggna frågor utan ögonkontakt, krafset från en skarpvässad blyertspenna mot kollegieblock av returpapper i ett rum med neddragna persienner, och bajsbrun korkmatta på golvet kan ju få vemsomhelst att darra på underläppen.

Dessutom såg sjukgymnazten ut att njuta oerhört av att få rycka och slita i mitt ben.

Idag klockan fjorton noll noll ska jag inställa mig i sjukgymnaztikbunkern igen.

Jag skulle ta med mig "ändamålsenliga, flexibla kläder".

I´m thinking strypkoppel och gasmask.

KUKEN!!

Om man skulle råka göra illa sig nånstans i kroppen av nån anledning så ska man ju veta att man kanske isåfall ska tänka efter lite före, som det heter.
För man vet aldrig vad farbror doktorn får för sig, eller om han ens orkar bestämma sig.
Jag fick vänta i en månad på att få komma till röntgen för plåtning av mitt jävla knä, bara för att två veckor senare få veta att jag måste tillbaks för en magnetröntgen istället, och den tiden fick jag också vänta en månad på.

So far so good, biatch.

Sen tillbaka till sjukan, den här gången till ortojävlapeden som kollar röntgenbilder och vrider benet så att man skriker av smärta, kollar och vrider och vänder, hummar och funderar och jaadu:ar och vojnevojne, hmm, hmm, satteeee.
Sen kommer man överens med knäets innehavare att man ska operera, och man kan ju tycka att man har kommit en bra bit på väg då.

Men så är det inte alls, för sen ska man börja vela och tveka, och JÄVLAS.

Dessutom avslutar man med att bestämma att jag INTE ska opereras utan att jag ska ta kortisonsprutor i knät och gymnastisera skiten bra- "på sikt".

Detta beslutas av två idioter som bollar sina celler mellan varandra utan att ens diskutera eller fråga mig om hur jag ställer mig till ett sånt alternativ, man har pratat över huvudet på mig och helt enkelt skitit fullständigt i mina förbannade rättigheter som individ. Jag gillar inte att bli pratad över huvudet på. Jag gillar INTE att bli kränkt och avfärdad. Alls. Så.

Detta innebär att jag måste börja om från början igen.

Det retar mig till vansinne.

Nu är det fan krig.

Piss on you, Motherfuckers!!

ERA SATANS JÄVLA IMBECILLA IDIOTER.


Hoppas ni blir påkörda era jävlar, så jag kan pissa på era satans kadaver!

Nänujävlar

Vänsterknä bortskänkes pga trasigt korsband. Svår smärta förekommer ofta och ihållande.
Bra som ex. Hundleksak eller dörrstopp.
Bortskänkes eller bytes mot bättre begagnad vegamössa.

Vafan då konstig?

Colin säger att jag ser konstig ut på den här bilden.

Well, look who´s talking.

Rosa pikétröja.

Rosa pikétröja. Rosa. Pikeeetröjaaaaa!

Yo, Dont´t mess wit ya momma!

Äh, jag tar trappan!

Om man följer den hela vägen upp så kommer man till sommaren igen!

Mein bunker

Hemtrevlig och trygg atmosfär på Ortopeden idag.

Själva Ortopeden himself var försenad, så jag fick njuta av utsikten länge.

Det muntrade ju upp.

Höst

Utav helvete.

Om man tittar jävligt noga på bilden, så ser man att det finns regn där också.

Höst var det, alltså.

Tidigt eller sent?

Om tre timmar ska jag orka vakna och skicka två barn till plugget. Klockan är över fyra. På morgonen. Damn.

Telefonblogg?

Joråsatte. Jag fick en ny mobiltelefon i present när jag fyllde år i fredags. En som man kan blogga med! Fatta!.! :-)

Liten

För ungefär trettiett år sen var jag precis lika glad och obekymrad som jag är nu.

Och precis just såhär sned...

MÖVENPICK

Låter fan inte som glass i mina öron.
Det låter perverst.
Det låter Pervers Schweizisk Rövsex.



MÖVENPICK- Skaruha en glass i arslet?

In the closet

Jag vill också ha en röd hink i en garderob hemma.

En ensam röd hink långt in, bakom alla kläder.

Och den tillhörande golvmoppen ska helt enkelt inte finnas alls.

:-)

Sort Sol~~Rhinestone

Grim.

God bless the day

when i found you in my tray

Sha la di da di da

Krä-hä-hä-ftor. Såna från havet.

Grim har försett mig med allehanda klokheter under de här åren som jag har hängt honom i hasorna som ett gammalt geggigt plåster.

I afton har jag fått smaka på nåt av det godaste helvete i insektsväg som nånsin har korsat mina mungipor.

Havskräftor. Från havet, ok? Havet.

Jag har insett nu att folk i närheten av västkusten, exempelvis Göteborgare talar sanning när det gäller det där med att man kan ta sig i arslet om man snackar om att vanliga sketna gyttjepölskräftor i knallröd tjusig uniform är nåt att ha överhuvudtaget.

Jämfört med såna små kineser från nån sunkig flod nånstans i...Kina? ...eller halvdeppiga kräftor från en bajsbrunfärgad insjö i Sörmland(där man blir skjuten i röven med salthagel vid tjuvfiske, my own experience) Ja, alltså jämfört med såna så är havskräftor helt sanslöst outstanding, och klart bland det godaste jag har smakat. Nånsin.

Thankyou, Maestro, för den klokskapen.

Också.

Öl-lokalsinne

När man är i en stad man inte hittar så värst bra i, exempelvis Göteborg, så hjälper det om man dricker ett par, tre bärs på närmsta hak. När man har druckit upp så hittar benen liksom av sig själva. Skitpraktiskt!

Thänkjo, Brewmajster. Nao aj kän fajnd maj väj håm.

Jag vidhåller

Att flygning verkligen inte är att rekommendera överhuvudtaget egentligen.

Grim påstår sig veta att det är det säkraste sättet att transportera sig själv kors och tvärs. Sure.

Mig veterligen är det också det enda transportmedlet förutom ambulans som erbjuder syrgas i händelse av knepig situation...Satte.

Jag köper helt enkelt inte konceptet, fan.

Jag menar, kolla här:

"När man åker flygplan åker blodet neråt i alla fall om man har för tajta byxor.
Så när man åker flygplan måste man undvika att ha på sig tajta kläder.
Blodet måste vara i huvudet och i hela kroppen.
Man har också en syrgasmask på sig för att man ska kunna andas om man får fall uppe i luften.
Piloterna har isoleringsdräkter på sig när dom flyger över vatten.
Den är till för att om man kraschar så flyter man och fryser inte.
Isoleringsdräkter värmer en när man landar i vatten så att man inte fryser ihjäl.
På isoleringsdräkten sitter det fast strumpor, stövlar och handskar.

Jajaja. Hade det varit meningen människan skulle flyga, så skulle vi ha fått...Och så vidare.

Källa: intervju "Piloten Björn". Google.

Håååkej!

Flyga imorgon alltså. Göteborg. Flyga.

Igen.

Flyga. What. The. Fuck. Was . I . Thinking.

Note to jackass (self):

Man tittar INTE ut

på den jävla vingen

ever again.

Man blickar framåt.

STIRRAR rakt framför sig

och håller krampaktigt i sig

med båda händerna

i stolen framför.

Flickan med det trasiga inomhuset

Jag har ett inomhus, alltså insidan av mig själv är det som är inomhuset. Min själ och mitt hjärta.

Det ser ut litegrann som ett torp, ett falurött torp med vitmålade knutar, som är omgärdat av ett vitt staket i lagom höjd, och i alla fönster står krukor med skära pelargoner, och på golven som luktar såpa, ligger mormors gamla trasmattor utlagda.
Till det här inomhuset finns det några som har fått egen nyckel, som jag tycker att de ska vara rädda om och förvalta väl. Kliv inte in utan att fråga mig om det går bra, och väl inne, så ska ni ta av er skorna och ställa dem på skohyllan där precis innanför dörren, för jag vill inte veta av något kringklampande med skitiga skor i mitt inomhus inte , jag vill ha det städat och fint.

Jag mår bäst då.

Och som jag har tjatat på er om det här med att ni ska ta av er skorna. Men inte fan lyssnar ni inte, nej, ni låtsas som att ni inte hör, fast jag vet att ni gör det, och sen blir det ett jävla liv där innanför dörren när ni trängs och bråkar om vem som ska hinna in och smutsa ner mitt inomhus först, utan att ta av er skorna, givetvis.
Nycklarna ni har fått är ni inte särskilt rädda om tycker jag. Jag tycker ni är slarviga.

Ni slänger ifrån er nycklarna till mitt inomhus i en hög på golvet som består av era ytterkläder som ni av nån outgrundlig anledning inte heller kan hänga upp på därför avsedda krokar där precis vid dörren. Ofta får jag sysselsätta mig med att plocka upp efter er när ni har klampat in hos mig här i mitt inomhus, och det retar mig något så vansinnigt.
Jag ska väl ändå kunna slippa att ta reda på er skit i mitt eget inomhus! Det är väl själve fan hur respektlösa ni har blivit!

Vad är det med er egentligen? Uppenbarligen så har ni glömt bort hur man ska uppföra sig inne i andra människors inomhus. Alla vet ju hur det ska vara när man kommer in, inte sant?
När man kommer in i någons inomhus, så tar man av sig skorna, och ställer dem på skohyllan där precis innanför dörren precis sådär som jag har sagt, och sedan tar man av sig eventuella ytterkläder och hänger upp dem på därför avsedda krokar, och så tar man och håller reda på nyckeln man har fått väldigt noga, den har man i fickan på byxorna eller kanske i en snodd runt halsen. Sedan ser man sig lite försiktigt omkring när man kliver lite längre in i inomhuset, och så tar man och sätter sig fint på någon plats man blir erbjuden, kanske på en stol, eller i en soffa. Meningen är ju att vi ska kunna vara i varandras inomhus utan att stöka till i onödan, det kan ju redan vara så att det är lite småskräpigt och så, och det är inget som gör någonting, men vi ska inte stöka till det mer för varandra, tycker jag.
Och sedan är det ju meningen att vi ska prata med varandra, ta hand om varandra, dela skratt och dela gråt. Jag ska vara rädd om er, och ni ska vara rädda om mig.

Men nu är det bara jag som tar hand om Er. Ni tar inte hand om Mig. Jag är rädd om Er. Ni är inte rädda om Mig.

Jag ger er plats i mitt inomhus för att jag vill ha er där. Den egna nyckeln dit har ni fått som ett förtroende att bära i en snodd runt halsen eller i er byxficka, det är en skatt ni har där, dinglande runt halsen eller skavande i fickan, men det är just det som ni inte fattar. Och det övergår mitt förstånd hur man kan vara så jävla dum så man inte begriper när man har blivit rik.
Ni fortsätter bara, ni med era stora smutsiga skor, att kliva in på mina nyskurade golv och skitar ner, ni kliver omkring och gör så att mormors trasmattor ligger knöliga längs socklarna på golvet här i mitt inomhus. Och jag, jag får plocka i ordning efter er i vanlig jävla ordning. Jag tycker inte om det. Jag blir ledsen och besviken och förbannad.
Men det begriper ni inte heller, nej, ni är så upptagna med att babbla på om era egna smutsiga inomhus som ni borde städa istället för att sitta i mitt och stöka till, ni har inte vett till att fatta hur tröttsamt det blir att alltid vara den som hjälper er att städa och putsa i era inomhus för att ni ska må bra, eller må bättre, eller rent av komma på fötter, eller börja om, eller vad man nu kan tänka sig för anledning. Men jag finns alltid där för er, jag tog emot era nycklar till era inomhus, och jag har varit rädd om dem, jag har dem i en snodd runt halsen. Men nu är det så, att jag tycker att det börjar bli lite för många nycklar.

Jag kan inte ha alla era nycklar i en snodd runt halsen, de har blivit alldeles för många, och alldeles för tunga.
Jag vill lämna tillbaka era nycklar, säger jag, för jag orkar inte ta reda på eran skit i era inomhus längre.
Ni måste lära er nu att ta hand om er själva, att städa era egna inomhus och se till att ni gör er av med en massa skit som ni borde ha gjort er av med för länge sedan. Man kan inte spara på all gammal skit hur längesomhelst, det blir ju tröttsamt som fan att dra fram det där gamla ur skåp och lådor hela tiden, har ni inte märkt det?
Ni måste lära er att klara er själva.
Ni måste sluta med att alltid räkna med att jag ska stå där innanför dörren i era inomhus och ställa mina skor fint på era skohyllor där precis innanför dörren och hänga upp mina ytterkläder på därför avsedda krokar.
Jag tänker inte komma tillbaka till era inomhus förrän ni verkligen kan visa att ni faktiskt klarar att hålla i ordning själva, hör ni det nu?
Ni måste ju begripa det.
Jag har varken tid, lust eller ork kvar för er och era inomhus, jag måste få vila nu ett tag, jag måste få vara ifred.
Jag måste få tid till att i lugn och ro få ägna mig litegrann åt mig själv, utan att behöva känna mig egoistisk eller vara tvungen att ställa upp för er hela tiden, för det är just det som har gjort att jag känner att jag lika gärna kan lämna tillbaka era nycklar, vad ska jag med alla era nycklar till, när jag ändå känner mig så ensam.
Ni kommer ju inte ens och möter mig vid era dörrar när jag kommer in i era inomhus och röjer upp.

Jag kommer också att ta tillbaka några av nycklarna till mitt eget inomhus ifrån några av er.
Några av er har verkligen inte tagit vara på förtroendet jag gav er, så er vill jag inte ha in i mitt inomhus mer, aldrig någonsin .

Jag har fått nog av er.

Ni har gjort mitt faluröda inomhus otrivsamt och stökigt, några av mina skära pelargoner har vissnat i sina krukor, och på vissa ställen är mitt inomhus tillochmed trasigt, och jag vet inte om det kommer att gå att laga det. Och vad det verkar så är det ju ingen av er som visar något somhelst tecken på att vilja hjälpa mig att varken städa eller laga mitt inomhus, så jag får klara mig själv, som vanligt ensam.
Jag känner mig Liten och Ensam, Ensam och Liten.
Jag känner mig som en liten, ensam flicka.
Mitt inomhus är trasigt.


Jag är Flickan med det trasiga inomhuset.

Pessonaalifesttiperkkele

De gjorde inget med oss, om man bortser ifrån serveringspersonalens klämkäcka improvisationer.

Inget som gjorde direkt ont,men ändå. Det kändes litegrann som klassfest.

En sån där som man hade i sjätte klass, när man hånglade i nersläckta klassrum med nån som envisades med att vara sådär salivgeggig i käften. (Personligt trauma)

I afton har man fått beskåda en hel del matnyttigt, men som ingen jävel nånsin kommer att nämna ens under pistolhot.

En av sjuksköterskorna på jobbet som skriker efter hjälp med att bli av med sjukgymnasten som är dingrak och helt radiostyrd i sina tangopjucks, som "sunger mä i tekksten" i låtarna som bandet lirar på rungande ren finlandssvenska så saliven sprutar in i hennes öra, är en av kvällens stora höjdpunkter, iallafall för min del. Jag älskar när folk beter sig som arslen offentligt när man kan beskåda det på håll, och lägga saker på minnet, att spara till lämpligt tillfälle.

Comes in handy förr eller senare. (Hähä)

Sen kryllar det ju av folk som helt plötsligt ska fyllegagga om hur mycket de verkligen verkligen tycker att man är så jävla bra och sånt. Fyllepladder som bara sänker dem själva, men som är så jävla typiskt. Jag blir precis likadan, men aldrig när jag är i närheten av jobbfolk. Den patetiska biten får andra ta, andra som befinner sig på långt avstånd från mig.

De stackars jävlarna.

Sen så ska man nog fan slå ett slag för alla coverband i det här landet. Jag är imponerad av att man faktiskt orkar ge sig på att sjunga "Fångad av en stormvind". På fullaste allvar. I ett sjuhelvetes partytält brevid järnvägen i Människobyn.

Själv har jag verkligen ansträngt mig ordentligt med att bli full som en spruta och make an ass outtamyself, men det liksom sket sig. Jag kom av mig, på nåt vis.

Tror det var när tjejen i coverbandet gav sig fan på att sjunga "Tusen&En natt" och sen "överraska" med att dra av den engelska versionen OCKSÅ. Då la jag av.

Den där jävla Charlotte Perrelli alltså.

Enough is enough, damnit!

Over&Out

En Djävul på violin

Vilket jävla ös!

Mittinatten.

Jaha?

Tydligen så har jag gjort nåt väldigt elakt lately, för jag fick nån släng av magpaj.

Men se den knäckte mig inte som det förmodligen var tänkt att den skulle göra.

Jag är en seglivad jävla apa.

så.

Here´s Johnny!!

Jag har funderingar kring den där personalfesten som anordnas här i Människobyn.

Det står i ett utskick från kommunchefen att vi är

"ett slutet sällskap på 410 personer som förväntas "slå klackarna i tälttaket".

Jag undrar nu varför det är ett sånt jämnt antal, och varför nämns antalet personer så tydligt?

Vad kommer de att göra med oss? Kommer det att göra ont?

Jag kommer att grubbla vidare på det här.

En annan läskig liten detalj är att det i samma veva som den här personalfesten anordnas, ska det uppmärksammas att kommunhelvetet firar femton år som egen kommun, och att det blir regionaltågsstation här. Och det ska tydligen firas med att Charlotte Perrelli ska hit.

Av alla de mest otippade jävla människorna på den här planeten så ska alltså Charlotte Perrelli dra på sig gummistövlarna och , inte vet jag, dra av ett potpourri? I tjugo minuter eller så. Efter det skulle det bli magi med nån trollkarl.

Herrejävlar.

Vart fan har man hamnat?

Ti hihihi

Stiff (hairy) upper lip

Magnum p.i på tv.

Mustaschen tar upp hela tv-rutan.

Tom Selleck, vilken kille alltså.

Nä.

Grov jävla käft

En del människor påpekar och påstår att jag är grov i munnen och vulgär och att jag ska vårda språket.

Jag har väl förhelvete all jävla rätt att uttrycka mig hur jävla fittkukigt jag vill med min glappa grova jävla käft förhelvetes jävlar. Kom inte här och kom förfan jävla helvetes satan!

Så.

http://piv.pivpiv.dk/

Fan.

Det vankas kommunal personalfest i Augusti.

Det stod så på ett skitfult vykort, ett massutskrivet fult vykort, med det säkert fulaste motivet de kunde hitta från den här hålan.

Nevertheless.

Jag ska fan gå på den personalfesten.

Jag ska bli kräkfull och make an ass outtamyself.

Som mamma sa,

Man ska aldrig säga att man inte kan

förrän man verkligen har försökt.

:-D

Joråsatte.

Åttahundra grader

I skuggan.

Joo, det är fan säkert, och vi bor i nåt slags värmealstrande jävla hus, så inomhustemperaturen ligger i runda slängar kring en 1100 grader, och då är det alltså Efter att vi har öppnat kylskåpsdörren, riggat fläktar och fixat korsdrag och fan vet vad. Vi fnöskar ihop här, ingen vågar röra sig heller, av rädsla för att skapa nån slags statisk elektricitet, minsta gnista så är det fan tack och gonatt..

Alltså.

Nu har jag packat min snygga lila systemkasse och sovsäckarna.

Skärgårn here we go.

( En positiv sak att minnas är ju det faktum att huset alstrar just precis lika mycket kyla på vintern som det alstrar värme på sommarn. En sån tur vi har!)

Jä!

over&out

Semestern gone bye bye

Jag har börjat jobba igen.

Det är inte roligt.

Fast solen skiner ändå.

:-)

O´hoj ye landlubbers!

Här, i fören på den här lilla jollen har jag stått idag, och förundrats över att folk faktiskt har koll på vilket snöre de ska dra i för att få loss rätt grej, eller vilken grunka som hör till vilket segel.

Häftigt som fan!

Kärlekskräks

Javafan! Jag får såna ibland. De här attackerna kommer över mig som ett plötsligt jävla skyfall.

Oftast kommer de när jag har druckit ett par tre glas vin eller så, och i dagligt tal så kallas ju det oftast för fyllesentimentalitet, du vet när mobilen åker fram, och man börjar skicka alla möjliga fåniga kärleksförklarings-sms till fullständigt överraskade och undrande personer á la fjortis.

Nevermind.

Jag får såna attacker när jag är fullständigt nykter också.

Jag kan älska ihjäl folk i huvet. Jag kan älska folk så jag vill kräkas.

I synnerhet människor som betyder mycket för mig på ett eller annat sätt.

Loveable Grim tillexempel, som orkar stå ut med mitt konstiga sätt att vara, som kan ta att jag inte fattar hintar om saker och ting som egentligen är hur glasklara somhelst, som fattar att jag mår piss bara genom att läsa en enda jävla mening, som kan få mig att garva käkarna ur led åt banala töntiga skämt, som kan ta att jag fan beter mig som en knasig jävla surfitta ibland, som kan ta att jag martyrar mig som fan, som kan ta emot en ursäkt och ge en tillbaka, som kan pusha mig framåt när allt står still, som kan få mig att se saker med lite vidare perspektiv, som kan stå ut med att jag tjatar om samma jävla saker om och om...och om igen, som ger mig feedback, som dissar mig och dyker upp igen, som ändå alltid verkar finnas där no matter what, som är fullständigt mänsklig och klok, som inte är riktigt jävla klok.

Jävla Grim.

Var bara där, så är allt fullständigt icecool.

Semester var det ja.

Såhär

Jävla vackert

Kan det vara en helt vanlig sketen

Onsdag vid havet...

Jag ska dit igen. Snart.

Detta, och rödvin.

Fan, vilken tur jag har.

Dysterkvist är som Bortblåst!

Joho!! Det är hon visst!

Finns ingen indikation alls på att det skulle kunna finnas några somhelst tecken på smolk som skulle kunna grumla innehållet i min bägare at the moment om man säger.


Har tillbringat de senaste två veckorna ute i skärgårn, och alla som håller sig vid sina sinnens fulla bruk vet ju att jag vaknar till liv igen vid havet varje sommar. Nästan euforiskt vaknar jag, och sen är jag inne i nån slags highspeed-happiness, som håller i sig till nånstans i mitten på oktober, och sen knakar jag ihop och blir grinig som fan igen resten av vinterhalvåret, och sådär håller det på, år ut och år in, men man vänjer sig ju vartefter. Eller hur?


Så. jag är alltså tillbaka.


Det är förresten min dator också, som har varit på service i över en månad, och nu kom den tillbaka med ny skärm och ser fin ut. Funkar verkar den också göra.


Elgiganten-killarna vill inte med mig. Jag vill för all del inte nån mer gång med dom heller, så man kan ju hoppas att de har haft en stadig kontakt med servicekillarna på Powermill, om just det faktum att de fan måste se till att fixa min dator i ett sånt skick att de aldrig mer behöver se mig, och då kan man ju hoppas att killarna på Powermill har kopplat direkt och tittat menande på varann och instinktivt vetat vem fan Elgiganten-killarna snackar om.


Hon den där som TJATAR. PSYKOT.STALKERN.


Jag gillar att vara jävligt jobbig. Jag går igång på att hetsa folk till vansinne. I vissa fall.





Fuck it n´let´s go Bowlin´.





Jag är hemma, datorn är hemma, hjärnan är hemma och hjärtat glöder som fan.


Och tre månader och tre veckor utan ett enda bloss.


Me Rule! Me Rule!





Nu ska jag ta en snus.





Over&Out.

Som ett stort jävla hål

Ibland så känns det som att man bara öser ur sig hela jävla innanmätet av sig själv till höger och vänster , till kreti och pleti, och alla bara suger i sig, käkar upp, tuggar och sväljer, så tillslut är man bara som ett stort jävla hål.




Gawwwd, jag behöver semester.

Life is a bitch. Eller som en Norénpjäs.

Grim sa förresten häromdagen att mitt liv är som en Norénpjäs.
Och jaa, precis så kan det nog fan vara.


(Kom ihåg, att tjejen på bilden inte är samma tjej som har skrivit brevet)

ElKukJävlaGiganten

Jag har fan ingen aning om hur det egentligen kan komma sig att just jag alltid hamnar i alla konstiga situationer hela tiden. Det verkar som att det inte finns nån enda jävla människa som kan hitta svaret på det heller. Nånsin.

Som det verkar så får jag som vanligt bita ihop tills det knastrar i käkarna och svälja all förtret som oftast har antagit storlek som en fotboll, ibland större, det beror litegrann på situationens uppkomst och natur, liksom.

Den här gången handlar det om Elgiganten.

Om min sprojlans nya laptop de sålde till mig, som tydligen var trasig redan i kartongen. Det tog bara ungefär tre månader för mig att inse att nånting kanske inte var som det skulle med datorn , och anledningen till att det alltid tar såändainihelvete lång tid för mig att komma fram till just såna slutsatser är just det faktum att jag biter ihop så hårt jämt. Jag packade ihop datorn för att lämna in den på Elgiganten, och jag var fast besluten om att jag fanimej skulle ha en ny med mig hem.

Nu var det ju så, att killarna på Elgiganten (De var två stycken som konspirerade emot mig) gav sig fan på att de skulle vinna över mig med sin jävla "Aa men asså vahettereee"- attityd.

Jag kom på de jävlarna ganska fort, och jag tänkte fan inte bli besegrad av två små gossar med fräck hairwaxfrippe och ful jävla pikétröja. No fuckin´way.

Jag blev fett besegrad.

Av killen som hade en tomatsåsfläck på sin löjliga pikétröja.

Efter att jag hade fått bedyra att det verkligen var fel på datorn, och bevisat att jag visste vart man skulle trycka för att få den att starta åsådär, så visade det sig iallafall att jag kunde tänkas ha rätt i att det var glapp mellan själva burken och skärmen, så då bestämde den lilla gossen i pikétröjan att den måste in på service.

Jag tycker sånt där är suspekt. Inget som har varit på service i mitt liv har nånsin blivit okej igen iallafall.
"-Skicka in på service-grejjen är inget för mig," sa jag, "-För med min ständiga otur så kommer det bara sluta med att jag blir en stadigvarande böld i arslet på er, och det vill ni inte, det kan jag fan garantera. Ge mig en ny, likvärdig laptop nu bara, så är vi kvitt sen, och alla kan återgå till sig och sitt, liksom."

Pikékillen tittade med slöa ögon på mig och sa att den måste in på service, att de alltid gör så, "-och ifall det inte fixar sig så får du en ny dator sen."
Jag förklarade lugnt och fint att jag ville ha en ny dator NU istället. "Det skulle göra att ni slipper mig sen", sa jag,
och det är nåt väldigt positivt alltså. Och så slipper ni och jag krånglandet med att skicka datorn fram och tillbaka."

Nu orkade inte killen titta på mig ens med slöa ögon, utan han sa bara att jag skulle gå till disken därborta för byten och återlämning". Han skulle möta mig där sa han.

Det gjorde han inte. Istället hade han kletat av sig mig på en annan kille i en annan lika ful pikétröja, som var om möjligt ännu mer ointresserad av vad jag hade att säga, och detta gjorde mig förbannad såinihelvete!

Medan jag hängde vid den där jävla disken så stod en farbror brevid mig, och när jag tröttnade och fick totalbrytet på Piképojken och vrålade " men förfaaan lite jävla goodwill, anyone!!??" så började han garva så att han tappade snusen. Alltid kul att man roar nån.

Det slutade med att Piképojken vann likförbannat.

Han slängde åt mig en lånedator som jag skulle kunna trösta mig med under tiden som min är på den där jävla servicen, och bara för att jag är så jävla jobbig så sa jag:
"- Är den här burken en sån burk som ni har som enbart lånedator, och är den tömd på skit efter nån annan eventuell lånare isåfall, och kan du garantera mig att den är klar för mig att använda direkt, och lovar du att ALLT är schysst med den här nu?

"-Jaa, sa piképojken, det är bara att köra igång den, allt är klart, liksom typ"

Liksom typ.

Jag kom hem med en burk på 80gig, som är smällfylld av Monikas prylar.

Hon hette visst så, hon som lånade datorn innan mig. Den är full av gammalt crap och program som ingen jävel har använt på aslänge, och det finns inte en millimeter ren yta på skrivbordet.

Det är en jävla Lånedatorjunkyard!!

Här finns hennes mailadresslistor, både privat och arbete, privata dokument, skolarbeten, och en massa annat skit som jag inte vill ha. Det känns på nåt vis som att jag sitter med en stulen dator och gräver runt i en annan människas liv, liksom.

Igår ringde jag för att påtala det sinnesrubbade i hela grejjen, och trodde, efter en halvtimme i telefonkö och diverse knappval att jag blivit kopplad till just den butiken jag var i, och eftersom jag tänkte att jag hade chans på revansch på Pikékillarna en gång för alla tog jag liksom sats ända nerifrån tårna och svor och var förbannad som fan och var allmänt dryg och betedde mig allmänt kass.

Och när jag tycker att jag har tryckt till dom som fan säger plötsligt killen i andra änden att
"- Aa, det låter ju skittrist det där, men jag sitter på ett kontor i England , du kanske borde prata med nån i den butiken istället? Jag kan koppla dig om du vill."

"ehh, ja kanske det, sa jag. Fast vid närmare eftertanke så tror jag att jag skjuter mig i huvet istället.
Tack för att du orkade lyssna iallafall."

"Hej och välkommen till Elgiganten, det är många som ringer just nu, och du är placerad i kö."

"Vill du

- ha svar på frågor om Datorer - tryck 1
-bli rövknullad av pojke i fräck hairwaxfrippe och ful pikétröja - tryck 2
- låna en stulen jävla dator under tiden din egen är på service - tryck 3
- ringa upp igen och bli sittande i ytterligare fyrtiofem minuters telefonkö till ingen som helst jävla nytta
och bli förbannad som fan - tryck 4"

Varför, O, varför kan inte jag få ha lite jävla flyt nån endaste jävla gång!?

Fittparfym

Tjejer använder trosskydd. En klistrad liten jävla remsa i frimärkesstorlek som tydligen ska göra att man känner sig fräsch på fittan hela dagen.

So be it.

Jag för min del har aldrig lagt pengar på trosskydd, då jag är innehavare av en betydligt frikostigare variant av muff än alla pinnsmala tjejer i reklamfilmerna. Tjocka brudar har nämligen bullfitta. Det finns liksom inget trosskydd i världen som funkar då, om man inte klistrar fast ett på varje blygdläpp, eller tillverkar ett som har samma form som ett kaffefilter. Jag insåg för länge sedan att det inte var nån idé med trosskydd för min del, och jag har ändå klarat mig ganska bra genom livet utan.

Ändå lockas man ju, liksom när det dimper ner ett par stycken i ett kuvert i brevlådan med medföljande rabattkuponger och löften om hur fräsh man blir i fittan om man använder de nya finfina trosskydden med lotusblomma och aloevera, som gör fittan len och fin åsådär. Jag blev iallafall charmad som fan så jag tänkte att det kanske är världens mysigaste grej, värd att testas, vem vill inte ha en aloemjuk och len mus, liksom. Det vill väl alla. Väl? Muff med Lotusblomma-extrakt måste ju vara fullständigt delish? Eller?

Jag klibbade fast den lilla, lilla remsan i trosorna och gick omkring och kände mig jättefräsch, nästan helt lycklig i fittan liksom, och så långt var ju allt skitbra.

Men nån kunde ju ha informerat lite tidigare om att de där småblommiga fitt-frimärkena var parfymerade också, och att parfymen liksom verkar aktiveras av kroppsvärmen och fukten som liksom finns där hela tiden, och att kombinationen blir helt åthelvete och fördjävla vidrig.Fitta doftar ju...Fitta helt enkelt, och parfymen i trosskydden påminde om nåt sånt där sötsliskigt Wc-rengöringsmedel. Iallafall så tog det ett tag för mig att förnimma vart man kan ha känt den där lukten som uppstod i mina brallor förut, för den var bekant på nåt vis, och jävligt motbjudande. Tillslut kom jag på att den där lukten påminde om nåt slags rengöringsmedel man använder på offentliga toaletter och så...

Ungefär som på toaletterna på T-Centralen.

Det är inte värdighet. Alls.

Aloevera, my ass.

Lotusblomma?

Wc-anka, more likely.

Smells fishy.

On the pussy.

All day.

Delicious.

En händig man

Per Jävla Gessle


Igen!!!!


VARFÖR.

Apropå Apa

Yeah, go MonkeyAss on me bäst fan du vill, Grim!

De e la Gött Mos förhelvete.

Grubbla,grubbla, grubbla.

Hälit.