Täbbt i däsad

Nä. Jag är inte frisk idag heller. Mest väldigt ynklig och snorig, gnällig och matt.
Livet är orättvist i dessa dagar, I tell you!

Kan ingen människa trösta? Va?

Tröst

Jag är sjuk. Något så inihelvete jävla sjuk.
Har legat i sängen sen i fredags med kudden chict fastlimmad i snoret som rinner oavbrutet från snoken. Har svinont i varenda liten led i kroppen, musklerna skriker så fort jag måste röra mig och det gör ont att andas, lungorna svider. Febern rasar i kroppen och gör att jag fryser ihjäl flera gånger om dygnet. Livet blev med ens ganska kletigt och äckligt.

Det är obeskrivligt synd om mig.


Over& Out

Kärleksidioti

Idag skiner solen i mitt lilla fejs och jag liksom fladdrar fram ett par centimeter ovanför markytan och jag har fan flow, för en gångs skull.
Jag älskar hela jävla världen idag! Fan vet varför, men jag vill hångla med alla!
Själen fnittrar och hjärtat slår hårt, hårt.

Fan är det som händer?

Är jag... Lycklig?


Kanske det, kanske.

Jesustittyfuckingchrist!

:-)

Over & Out

HLIKPTR

Idag dök min kompis R upp i egen hög person. Vanligtvis flaxar han omkring i en sån där opålitlig flygtingest men idag kom han på fyra hjul utan flygpyjamas. I flera år har vi snackat utan att se varandras nyllen.

Ett sweet-meet där jag fick ett nylle och ett par armar och ben på rösten som har blivit så jävla välbekant. Den här gången hade han tid med en fika, det hade han inte sist, nämligen.
Han hade lite svårt att hitta parkering då. Höhöh!







Gött!


Over&Out

Gläfs!

(Bild lånad av www.fulheten.com)

En jävla soppa, typ.

Äh, vafan.
Just nu tillbringar jag min tid med att äta var tredje timme. Som ett spädbarn.
Jag är dödligt less på soppa kan jag ju meddela. Jag kommer aldrig nånsin mer att äta soppa när det här är over and done with.
Never i tell you!
Efter åtta veckor med bara blött i käften så anser jag att jag har gjort mitt när det gäller flytande föda om det inte vankas alkoholhaltigt, vill säga. Det kan jag kanske gå med på.
De få stunder jag inte äter ägnar jag åt att fundera på saker och ting i vanlig ordning.
Inga världsomvälvande saker. Mest bullshit och sånt. Som tillexempel varför kaffe inte är gott längre? Eller varför kantarellsoppa helt plötsligt får mig att börja dregla sådär som man gör innan man är på väg att börja spy? Jag råkade gilla kantarellsoppa. Tydligen inte nu längre. Märkligt.
Ännu märkligare är det att jag nuförtiden har ett extremsug efter havregrynsgröt. Det är en craving som är så stark att jag alltså kokar gröten för att sen mixa den slät och spä ut skiten med mjölk till en blek slaskig havresoppa som sen galant toppas med en sked lingon som simmar runt i sörjan. Helt jävla obegripligt. Jag har aldrig fram till nyss i mitt liv tyckt om havregrynsgröt.
Sen operationen har min mage och min jävla hjärna inlett nåt slags samarbete bakom ryggen på mig som känns aningens förrädiskt. Jag menar kaffe. Vafan? hur ska jag leva utan kaffe?
Vafan blir det härnäst?
Jag kanske blir en jävla sucker för Pölsa eller Isterband. Fyfan.


Jag mår iallafall bra. Jävligt bra.

Men jag saknar Grim utahelvete.

Och att få äta nåt med en jävla gaffel.


Over & Out

Ålder 1.0

När man en vacker dag provar läsglasögon på skoj och inser att man faktiskt ser bättre med dem på snoken så kan man ju kanske säga att åldersnojan sätter in med förödande kraft.
Jag har sagt länge nu att det är ljuset som är för dåligt när jag läser så jag måste kisa med ögonen.
Vilken jävla råblåsning.


Jag gillar inte ålderstecken.


Over & Out