ElKukJävlaGiganten

Jag har fan ingen aning om hur det egentligen kan komma sig att just jag alltid hamnar i alla konstiga situationer hela tiden. Det verkar som att det inte finns nån enda jävla människa som kan hitta svaret på det heller. Nånsin.

Som det verkar så får jag som vanligt bita ihop tills det knastrar i käkarna och svälja all förtret som oftast har antagit storlek som en fotboll, ibland större, det beror litegrann på situationens uppkomst och natur, liksom.

Den här gången handlar det om Elgiganten.

Om min sprojlans nya laptop de sålde till mig, som tydligen var trasig redan i kartongen. Det tog bara ungefär tre månader för mig att inse att nånting kanske inte var som det skulle med datorn , och anledningen till att det alltid tar såändainihelvete lång tid för mig att komma fram till just såna slutsatser är just det faktum att jag biter ihop så hårt jämt. Jag packade ihop datorn för att lämna in den på Elgiganten, och jag var fast besluten om att jag fanimej skulle ha en ny med mig hem.

Nu var det ju så, att killarna på Elgiganten (De var två stycken som konspirerade emot mig) gav sig fan på att de skulle vinna över mig med sin jävla "Aa men asså vahettereee"- attityd.

Jag kom på de jävlarna ganska fort, och jag tänkte fan inte bli besegrad av två små gossar med fräck hairwaxfrippe och ful jävla pikétröja. No fuckin´way.

Jag blev fett besegrad.

Av killen som hade en tomatsåsfläck på sin löjliga pikétröja.

Efter att jag hade fått bedyra att det verkligen var fel på datorn, och bevisat att jag visste vart man skulle trycka för att få den att starta åsådär, så visade det sig iallafall att jag kunde tänkas ha rätt i att det var glapp mellan själva burken och skärmen, så då bestämde den lilla gossen i pikétröjan att den måste in på service.

Jag tycker sånt där är suspekt. Inget som har varit på service i mitt liv har nånsin blivit okej igen iallafall.
"-Skicka in på service-grejjen är inget för mig," sa jag, "-För med min ständiga otur så kommer det bara sluta med att jag blir en stadigvarande böld i arslet på er, och det vill ni inte, det kan jag fan garantera. Ge mig en ny, likvärdig laptop nu bara, så är vi kvitt sen, och alla kan återgå till sig och sitt, liksom."

Pikékillen tittade med slöa ögon på mig och sa att den måste in på service, att de alltid gör så, "-och ifall det inte fixar sig så får du en ny dator sen."
Jag förklarade lugnt och fint att jag ville ha en ny dator NU istället. "Det skulle göra att ni slipper mig sen", sa jag,
och det är nåt väldigt positivt alltså. Och så slipper ni och jag krånglandet med att skicka datorn fram och tillbaka."

Nu orkade inte killen titta på mig ens med slöa ögon, utan han sa bara att jag skulle gå till disken därborta för byten och återlämning". Han skulle möta mig där sa han.

Det gjorde han inte. Istället hade han kletat av sig mig på en annan kille i en annan lika ful pikétröja, som var om möjligt ännu mer ointresserad av vad jag hade att säga, och detta gjorde mig förbannad såinihelvete!

Medan jag hängde vid den där jävla disken så stod en farbror brevid mig, och när jag tröttnade och fick totalbrytet på Piképojken och vrålade " men förfaaan lite jävla goodwill, anyone!!??" så började han garva så att han tappade snusen. Alltid kul att man roar nån.

Det slutade med att Piképojken vann likförbannat.

Han slängde åt mig en lånedator som jag skulle kunna trösta mig med under tiden som min är på den där jävla servicen, och bara för att jag är så jävla jobbig så sa jag:
"- Är den här burken en sån burk som ni har som enbart lånedator, och är den tömd på skit efter nån annan eventuell lånare isåfall, och kan du garantera mig att den är klar för mig att använda direkt, och lovar du att ALLT är schysst med den här nu?

"-Jaa, sa piképojken, det är bara att köra igång den, allt är klart, liksom typ"

Liksom typ.

Jag kom hem med en burk på 80gig, som är smällfylld av Monikas prylar.

Hon hette visst så, hon som lånade datorn innan mig. Den är full av gammalt crap och program som ingen jävel har använt på aslänge, och det finns inte en millimeter ren yta på skrivbordet.

Det är en jävla Lånedatorjunkyard!!

Här finns hennes mailadresslistor, både privat och arbete, privata dokument, skolarbeten, och en massa annat skit som jag inte vill ha. Det känns på nåt vis som att jag sitter med en stulen dator och gräver runt i en annan människas liv, liksom.

Igår ringde jag för att påtala det sinnesrubbade i hela grejjen, och trodde, efter en halvtimme i telefonkö och diverse knappval att jag blivit kopplad till just den butiken jag var i, och eftersom jag tänkte att jag hade chans på revansch på Pikékillarna en gång för alla tog jag liksom sats ända nerifrån tårna och svor och var förbannad som fan och var allmänt dryg och betedde mig allmänt kass.

Och när jag tycker att jag har tryckt till dom som fan säger plötsligt killen i andra änden att
"- Aa, det låter ju skittrist det där, men jag sitter på ett kontor i England , du kanske borde prata med nån i den butiken istället? Jag kan koppla dig om du vill."

"ehh, ja kanske det, sa jag. Fast vid närmare eftertanke så tror jag att jag skjuter mig i huvet istället.
Tack för att du orkade lyssna iallafall."

"Hej och välkommen till Elgiganten, det är många som ringer just nu, och du är placerad i kö."

"Vill du

- ha svar på frågor om Datorer - tryck 1
-bli rövknullad av pojke i fräck hairwaxfrippe och ful pikétröja - tryck 2
- låna en stulen jävla dator under tiden din egen är på service - tryck 3
- ringa upp igen och bli sittande i ytterligare fyrtiofem minuters telefonkö till ingen som helst jävla nytta
och bli förbannad som fan - tryck 4"

Varför, O, varför kan inte jag få ha lite jävla flyt nån endaste jävla gång!?