Afternoon

En bra jävla dag.

Idag ramlade Dark Tranquillitys nya platta ner i brevlådan,eh, som ett brev på posten, (höhö), sen åkte jag och köpte nya böcker, ett par nya jeans, en ny jacka,underkläder och en tröja.

Kläder och böcker för att belöna mig själv för att jag orkar må som ett offer och vara utan cigg.

Jag är en asduktig liten fettokisse jag!!

Sen ringde Grim och fick mig att garva. :-D Sweet.

En bra jävla dag, indeed.

Jag mår bra!

What a difference a day makes

24 little hours.

Solen skiner också.

:-)

Highly Explosive

Fy fan. Lagom jävla kaxig man kan vara efter ett par dagar utan nikotin i kroppen.

Ett par dagar ja. Funkar fint som fan, sen kommer den verkliga jävla urladdningen, och jag har börjat anta att det liksom kommer att dyka upp fler såna urladdningar ju längre tiden går utan att man röker eller på annat sätt tillför kroppen nikotin.
Jag är en tickande bomb.
Allt känns överjävligt tungt, jag är så inihelvete förbannad inuti.
Kan omöjligt förklara varför jag känner mig så jävla arg. Det bara finns där. Jag vill fan veta varför kroppens sug efter nikotin gör mig så jävla ARG inuti. Allt känns så otroligt jävla läskigt.

Gillar inte ilskan.





Don´t mess with me at the moment,
please try again later.

Den totala misären?

Jag läste Aftonpladdret igår.

Nånting om Finemangsministerns traditionella promenix med den årliga vårbudgeten och whatever.

Iallafall så var det ett litet reportage om två snubbar, vilka de hade ställt i jämförelse till varandra, som vinnare eller förlorare med den nya fina budgeten dårå.
Den ena snubben var pensionär, en hurtig kille som turligt nog fick bo kvar i sin femmiljonerskåk, för han knep ihop dryga 13 tusen pix"extra" varje månad på att de slopat fastighetsskatten och bla,bla,bla.

Vackert så.

Den andre snubben, arbetslös, hade fått flytta ifrån villan, trängt in sig i en hyrestvåa på 67 kvadrat eller vad det var, med deltidsarbetande hustru och sjuårig dotter. Taskig a-kassa, Mycket tid framför datorn blev det. Mycket pokerspelande.

Arbetslöst och jävligt.

Men det som verkligen gick rakt in i mitt fattiga sargade hjärta i hela den här historien var det här, nämligen:


"Den spräckliga hörnsoffan i vardagsrummet är nedsutten. I taket hänger en stor fläkt från tidigt 1990-tal."


De raderna ser så otroligt sorgliga ut, Så miserabla. Så, så TALANDE för hur inihelvete eländigt det kan bli...

Läser dem igen och...stirrar vilt omkring mig.


Vi lever i den totala misären, tänker jag. bafföratt...

Där, i mitt vardagsrum står en nedsutten hörnsoffa (inte spräcklig, dock)
och snett ovanför den, i taket, hänger en fläkt från tidigt 1990-tal.
En stor.
(som vi måste ha för att det blir så inihelvetevarmt annars!)


Inte för att jag vet varför det blev så jävla viktigt med en nedsutten,spräcklig hörnsoffa och en stor fläkt i taket från tidigt 1990-tal i just det här resonemanget kring Finemangsministerns vårbudget?
Det stod ingenting om möblemanget i femmiljonersvilla-snubbens vardagsrum, nämligen.

Ähvafan. Nedsutten hörnsoffa och stor fläkt i taket från tidigt 1990-tal?


Classy som fan!


Ett Öfvre möblemang.





Gu´hjälpe oss, Karl-Oskar.

Surpitt

Han den där, tvåmeterssnubben därborta alltså..vilken sur jävel. Han kommer bergis inte" få" nåt pårenhär sidan nyår asså, om han håller på påredär viset, kan han ju fethajja.




Men han är snygg när han snusar.

Snutta gummi

Att sluta röka har visat sig vara en väldigt märklig upplevelse hittills. Har bara hållit på att försöka sluta sen i lördags förmiddag, men ändå så är det en underlig resa man gör på nåt vis.

Man inser ganska snabbt hur mycket tid som verkligen kretsat kring rökandet, och nu blir man helvirpig av att inte veta vad man ska använda all den där tiden till istället.

Vaknar på morgonen, tidigt som fan, vid fyratiden och är röksugen såinihelvete. Jag brukar inte vakna så tidigt och vara röksugen annars? Iallafall så försöker jag slita upp snusdosan jag har på nattygsbordet, men jag får fan inte upp den i mitt nyvakna tillstånd, så jag skiter i det och får tag i ett ExtraProffessionalStrongMint-tuggummi, som jag snuttar förnöjsamt på innan jag somnar om igen. Weird.

Snus är för övrigt otroligt krångligt. Inte bara för att dosan är ett helvete att få upp, utan också för att det mest blir ett jävla meckande med den där lilla halvsnuskiga tepåsen som ska in i käften och sen helst stanna där också, men den halkar liksom bara omkring i munnen och orsakar mest bara äckel istället för nytta. Jag har inte tagit nån snus sen i lördagskväll.

M har ju hakat på i rökstoppet han också, och verkar klara det ganska okej so far, men den jäveln rökte en halv cigg igår morse "-han tänkte inte på vad han gjorde". Well,well.
So far so good.



Fy fan vad jävla skitjobbigt det är!!!

D.T. - koma

Jag fick ett anfall av nåt helt annat nu.

Sitter uppe och skriver i vild panik för jag vågar inte gå och lägga mig. Eller också så är det nån underlig hyperaktivitetsgrej det här, för hjärnan spinner som en katt, hoppar mellan en massa olika tankar och grejjer, och så blev det plötsligt musik i lurarna här som hjälper mot vafansomhelst. Trösterikt!

DarkTranquillity-koma it is. Enjoy it i will.

Yodasåatteee.

Nikotin, tjära och kolmonoxid

Jag sitter här och inbillar mig att jag ska kunna sluta röka alltså. Med en fet prilla under läppen. Nikotinfritt pås-te under läppen. Det hjälper säkert.

Kroppen vill ha den där goda, goda röken.

Hjärnan också, som tjatar hela tiden..."-Johoorå, du kan ta en liten, liten cigg bara, det gör inget, för en cigg är bättre än tio, ta en du lilla gumman, det kan du fan unna dig nu när du har varit så jävla duktig, här, ta en. Jorå, ta en nu...MEN SÅ RÖK NU DÅ FÖRHELVETE!! DJUPA JÄVLA HALSBLOSS! DRA I DIG NU DÅ! RÖKA, RÖKA!!! GOTT,GOTT!

Än sålänge har jag fan stått emot alltså, men det är asjobbigt, jag tuggar tuggummi, dricker kaffe och tänker positivt, att man liksom inte dör av att SLUTA röka, utan tvärtom, att jag kommer att överleva det här och kliva ut på andra sidan, alldeles ren ibland alla lycksaliga hälsosamma icke-nikotinister i nåt slag rökfritt, rosendoftande rosafluffigt la-la-land.

Röksugsattackerna kommer ganska ofta och jag blir grinfärdig och rastlös så inihelvete, men faktiskt inte så grinig som jag hade trott eftersom jag brukar bli tokig som fan av att vara utan cigg i ett par timmar eller så, men fyfan vad förgiftad man måste vara alltså...impregnerad av nikotin, tjära, och mumsig kolmonoxid och fan vet allt som man har i omloppet. Jag vet inte om jag kommer att klara det här alls, men jag VILL. Faktiskt.

(Fuskar förresten och tar varannan tepåse-prilla MED nikotin. Men bara tills jag blir yr i pallet och mår illa, då tar jag ut den och så känns det bättre en stund. )

Jag försöker . Tamejfan.

Lika kaxig imorrn tro?

Detta var dygn Ett, alltså.

Hjälp.

Lägg ägg, förfan

Lagom när julen har passerat och äntligen lämnat människan ifred så kommer Påsken.

Den där högtidliga helgen som kom till när Gustavsson blev naglad på korset, blev nedsläppt och sen begravd i en håla, varifrån han sedan kravlade sig ut och spred en massa new-age aktig gallimattias över klotet. Liksom gå på vatten, dela på havet och göra vin av vatten och en massa andra trollleritricks. Det här var ju några år sedan, men redan då tyckte visst folk att det var värt att fira att Gustavsson hade tagit sig ut ur den där hålan, fast han hade dött och allt. Man bestämde sig för att fira detta otroliga skeende med gula små fluffiga kycklingar, papp-ägg med lösviktsgodis från Karamellkungens rike, gravad lax och inlagd sill. Idag såg jag också att det tydligen finns människor som inte kan klara sig igenom den här helgen utan en liten, liten touch av julfeeling för nu kan man köpa "Påskpepparkakor" också. Jag blir stum av förundran över allt jag ser som man tydligen måste ha bara för att det är påsk. De här helgerna stressar skiten ur mig...

Har försökt stressa av med alla möjliga icke-påskrelaterade grejjer under dagen, men det pajjade ju när jag var och handlade och såg de där påskpepparkakorna. Jävla hysteri.

Påsken när man var liten var mycket coolare, men det kanske var för att man var just liten. Man behövde inte bekymra sig så värst mycket över lax och sill och sån skit. Det som var viktigt då var ju ifall man skulle få nåt påskägg eller inte, och vad farsan och morsan isåfall hade klurat ut för variant av how to get it.

Oftast var det en massa jävla trixande innan man fick tag på ägghelvetet. Ett år hade farsan tillexempel ritat en vansinnesdetaljerad ritning av huset sett uppifrån, och på den hade han märkt ut vart äggen fanns, så vi fick tolka värsta arkitektritningen. Jag fattade inte ett skit av den där ritningen, så jag letade fortfarande efter mitt ägg när syskonen redan ätit upp halva innehållet i sina ägg. Om jag grinade?

Nu ska jag klura ut nåt riktigt överjävligt trixigt sätt åt mina ungar att leta påskägg på.

Den där idiotiska äggletartraditionen tog jag med mig att föra över på mina egna telningar nämligen. :-)

Annars flyter livet på ganska schysst. Nöjd.

Happy Chick.

Over&Out