Hon skulle kunna heta så, sjukgymnazten.
Men det gör hon inte.
Träningsprogrammet hon kör med mig är baserat på att jag ska vara färdig rysk elitgymnast innan jul.
Jag frågade henne nämligen om det var så, och hon garvade rått och hjärtligt, så jag kan fan inte annat än att tolka det som att det är hennes onda plan. Helvetes jävlar vilken gymnastik!!
Idag har jag träningsvärken från helvetet.
Det finns muskler i mina lår som jag aldrig tidigare har träffat, de var fram tills igår helt obekanta för mig, och i min röv vinkar ytterligare nybekanta muskler. Även på lårens baksida finns det muskler, tydligen.
Det var bara rakt på sak, körautahelvete-träning.
Och varje gång jag försökte drista mig till att prata eller liksom påtala att jag är helt jävla otränad och LAM, så höjde hon bara rösten och gapade med hård röst
"-Ner med dig! Ner! Såja! Bra! Upp!, Upp! Om igen! Ner!Ner! Neeeer! Upp!
Mera! Kämpa! UPP!" Ner med dig! Ner!"
Jag kände mig ganska ynklig där och då, när jag ner och uppade som fan i min gymnastikdräkt.
Sockeplasten på fötterna kändes iallafall välbekanta och trygga.
På dörren står det Välkommen till Sjukgymnastiken!
Welkommen zu Hell, snarare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar