Semestern gone bye bye

Jag har börjat jobba igen.

Det är inte roligt.

Fast solen skiner ändå.

:-)

O´hoj ye landlubbers!

Här, i fören på den här lilla jollen har jag stått idag, och förundrats över att folk faktiskt har koll på vilket snöre de ska dra i för att få loss rätt grej, eller vilken grunka som hör till vilket segel.

Häftigt som fan!

Kärlekskräks

Javafan! Jag får såna ibland. De här attackerna kommer över mig som ett plötsligt jävla skyfall.

Oftast kommer de när jag har druckit ett par tre glas vin eller så, och i dagligt tal så kallas ju det oftast för fyllesentimentalitet, du vet när mobilen åker fram, och man börjar skicka alla möjliga fåniga kärleksförklarings-sms till fullständigt överraskade och undrande personer á la fjortis.

Nevermind.

Jag får såna attacker när jag är fullständigt nykter också.

Jag kan älska ihjäl folk i huvet. Jag kan älska folk så jag vill kräkas.

I synnerhet människor som betyder mycket för mig på ett eller annat sätt.

Loveable Grim tillexempel, som orkar stå ut med mitt konstiga sätt att vara, som kan ta att jag inte fattar hintar om saker och ting som egentligen är hur glasklara somhelst, som fattar att jag mår piss bara genom att läsa en enda jävla mening, som kan få mig att garva käkarna ur led åt banala töntiga skämt, som kan ta att jag fan beter mig som en knasig jävla surfitta ibland, som kan ta att jag martyrar mig som fan, som kan ta emot en ursäkt och ge en tillbaka, som kan pusha mig framåt när allt står still, som kan få mig att se saker med lite vidare perspektiv, som kan stå ut med att jag tjatar om samma jävla saker om och om...och om igen, som ger mig feedback, som dissar mig och dyker upp igen, som ändå alltid verkar finnas där no matter what, som är fullständigt mänsklig och klok, som inte är riktigt jävla klok.

Jävla Grim.

Var bara där, så är allt fullständigt icecool.

Semester var det ja.

Såhär

Jävla vackert

Kan det vara en helt vanlig sketen

Onsdag vid havet...

Jag ska dit igen. Snart.

Detta, och rödvin.

Fan, vilken tur jag har.

Dysterkvist är som Bortblåst!

Joho!! Det är hon visst!

Finns ingen indikation alls på att det skulle kunna finnas några somhelst tecken på smolk som skulle kunna grumla innehållet i min bägare at the moment om man säger.


Har tillbringat de senaste två veckorna ute i skärgårn, och alla som håller sig vid sina sinnens fulla bruk vet ju att jag vaknar till liv igen vid havet varje sommar. Nästan euforiskt vaknar jag, och sen är jag inne i nån slags highspeed-happiness, som håller i sig till nånstans i mitten på oktober, och sen knakar jag ihop och blir grinig som fan igen resten av vinterhalvåret, och sådär håller det på, år ut och år in, men man vänjer sig ju vartefter. Eller hur?


Så. jag är alltså tillbaka.


Det är förresten min dator också, som har varit på service i över en månad, och nu kom den tillbaka med ny skärm och ser fin ut. Funkar verkar den också göra.


Elgiganten-killarna vill inte med mig. Jag vill för all del inte nån mer gång med dom heller, så man kan ju hoppas att de har haft en stadig kontakt med servicekillarna på Powermill, om just det faktum att de fan måste se till att fixa min dator i ett sånt skick att de aldrig mer behöver se mig, och då kan man ju hoppas att killarna på Powermill har kopplat direkt och tittat menande på varann och instinktivt vetat vem fan Elgiganten-killarna snackar om.


Hon den där som TJATAR. PSYKOT.STALKERN.


Jag gillar att vara jävligt jobbig. Jag går igång på att hetsa folk till vansinne. I vissa fall.





Fuck it n´let´s go Bowlin´.





Jag är hemma, datorn är hemma, hjärnan är hemma och hjärtat glöder som fan.


Och tre månader och tre veckor utan ett enda bloss.


Me Rule! Me Rule!





Nu ska jag ta en snus.





Over&Out.