Nattsudd...

Jag vill att det ska hända nåt.Nu står man stilla på samma ställe i livet och trampar igen...Är det så för alla människor? eller är jag alldeles ensam och unik om det fenomenet med att life sucks emellanåt? Jag bara frågar....Plågsamma känslor.Saknad kan vara rena jävla tortyren...har fortfarande inte begripit varför den här Saknaden kommer vandrande från ingenstans och slår sina vassa envisa klor i nackskinnet på mig när det är meningen att man ska må bra och se framåt på allt det ljusa...Varför kommer du alltid när jag mår som bäst din jävel?? Jag hatar den här känslan av ensamhet och saknad...den gör att jag känner mig så ynklig.Och det värsta av allt är att jag inte kan göra något åt det.Kan bara gå här och drömma mig bort och minnas allt det fina, underbara, mjuka, varma och kärleksfulla som var Mamma. Varför ihelvete skulle du vara tvungen att ta just henne!? Och varför ersätta all Kärlek med den här jävla Saknaden som kastar sig över mig hela tiden och gör att allt det ljusa, allt det som betytt nåt för mig bara blir en påminnelse om hur det kunde ha varit, eller hur det en gång var...Jag vill inte ha Saknaden. Jag vill vara utan den. Jag vill bara ha minnena och alla dofter...

Inträde i Blogghimlen

Man känner sig lite tafatt.Minst sagt.Nu ska man alltså flippa iväg sina nedplitade konstigheter rakt ut i ingenting.Blogga.
Blogg.
Vad är det för ett jävla ord egentligen?