Jag hänger fortfarande kvar här, men är fullt upptagen med att få nån slags ordning på mig själv och allt annat som liksom halkar på bakhasorna efter den här minst sagt konstiga sommaren som blev. Funderar mycket och försöker hålla ögonen öppna, letar faror i hörnen och vågar inte lita på en käft egentligen. Jag försöker ta reda på hur det känns, på riktigt, för jag vet inte om allt jag känner verkligen är på riktigt och om jag isåfall kan slappna av i det eller om jag ska behöva gå omkring med nerverna utanpå med kaninpuls dygnet runt resten av livet. Det orkar jag fan inte. Tycker att det kan vara på tiden att jag skulle kunna få slappna av lite nu va? Ett litet jävla break är allt jag begär egentligen, i ain´t asking for much.
Tänker åka nånstans snart, måste bort och kunna se mig själv i en jävla spegel utan att känna att jag måste granska allting hela tiden med den där äckliga osäkra blicken jag fått. Fyfan.
Det ska bli bättre nu, förfan. Visst?
Over&Out
