KUKEN!!

Om man skulle råka göra illa sig nånstans i kroppen av nån anledning så ska man ju veta att man kanske isåfall ska tänka efter lite före, som det heter.
För man vet aldrig vad farbror doktorn får för sig, eller om han ens orkar bestämma sig.
Jag fick vänta i en månad på att få komma till röntgen för plåtning av mitt jävla knä, bara för att två veckor senare få veta att jag måste tillbaks för en magnetröntgen istället, och den tiden fick jag också vänta en månad på.

So far so good, biatch.

Sen tillbaka till sjukan, den här gången till ortojävlapeden som kollar röntgenbilder och vrider benet så att man skriker av smärta, kollar och vrider och vänder, hummar och funderar och jaadu:ar och vojnevojne, hmm, hmm, satteeee.
Sen kommer man överens med knäets innehavare att man ska operera, och man kan ju tycka att man har kommit en bra bit på väg då.

Men så är det inte alls, för sen ska man börja vela och tveka, och JÄVLAS.

Dessutom avslutar man med att bestämma att jag INTE ska opereras utan att jag ska ta kortisonsprutor i knät och gymnastisera skiten bra- "på sikt".

Detta beslutas av två idioter som bollar sina celler mellan varandra utan att ens diskutera eller fråga mig om hur jag ställer mig till ett sånt alternativ, man har pratat över huvudet på mig och helt enkelt skitit fullständigt i mina förbannade rättigheter som individ. Jag gillar inte att bli pratad över huvudet på. Jag gillar INTE att bli kränkt och avfärdad. Alls. Så.

Detta innebär att jag måste börja om från början igen.

Det retar mig till vansinne.

Nu är det fan krig.