Ligga med Åke och Erik

Nu Igen alltså. Livet har lurat mig ganska grisigt på en massa tid som bara har rusat förbi utan att jag ens har fått en endaste liten jävla vink om att så har varit fallet. Det är lika jävla irriterande varenda gång. Helt plötsligt så står jag här och ser lite dummare ut än vanligt när jag inser att jag bara bränner på med mitt utan att ens reflektera. Fan.

Just idag kom jag att tänka på Åke och Erik.

Jag har ett ganska vridet förhållande till de snubbarna enligt andra.

Jag har trånat som fan efter att få komma sådär nära dem igen, nästan lite perverst att tänka sig att de har väntat på mig i mitt sovrum i över två månader utan att jag ens har tittat åt dem just på grund av att jag inte har haft tid, eller tillräckligt med lugn och ro för att ägna mig helhjärtat åt att ligga med Åke och Erik.
Sen är det ett litet bekymmer till med den där grejjen, och det är att jag får lite panik, för om jag liksom sätter igång att ligga med dem så tar det slut så jävla fort, och jag har lite svårt att tackla det just på grund av att det sen dröjer såinihelvete tills nästa gång, eftersom Åke måste bearbeta Erik så jävla länge.
Ett komplicerat förhållande minst sagt... Ligger man en gång så vill man ligga en gång till, och en till, ochsåvidare, och då är det lätt hänt att man nöter ut både Åke och Erik till oigenkännlighet, ett scenario som vore ganska olyckligt för alla inblandade. ...

(Allt detta i mitt underliga beteende kan te sig som helt sinnesrubbat, vilket det i mångas mening är också, med tanke på att Erik är huvudperson i de BÖCKER som Åke skriver...)

Och ja, jag har jävligt livlig fantasi.

Jag tror jag behöver en hobby. Eller iallafall nånting som kan hindra mig från att bli snedvriden och fanatisk när det gäller vissa saker. Psykolog? Nån slags beteendeanalytiker kanske?
En snäll människa upplyste mig om att man lobotomerade folk med "viss problematik" förr.

Men saken är ju den att med mig föreligger inte bara "viss" problematik, utan här har vi ett lysande exempel på hur det kan gå när man har ett MAJOR MAYDAY,MAYDAY problem.
I allt detta ingår också min obotliga dödsrädsla och min kroniska nojja på att alltid kolla att spisen VERKLIGEN är avstängd tretton gånger innan jag lämnar hemmet, samt min sjukliga besatthet av DarkTranquillitys musik.


Så, en hobby, alltså?



Eller kanske bara ett liv?




Jag är bortom all räddning.

:-D

JA!!!

De har lirat in det sista! Den nya plattan är på gång!



Orgasm i ett cd-case.





Än en gång ter sig livet som lite ljusare, med en skön touch av psykedeliskt strössel.



Jag behöver hjälp.


Hähäh!

..Eller kanske en rymdresa?

Jag måste bort. Åka bort. Denna märkliga människa får fullständigt brytet av närvaron av alla människor runtomkring som kryper in under skinnet på mig.
Hjärnan blir degig och
smetig innanför skallbenet.


Fly me to the moon.

Eller blås mig till Götlaännaborg.

Som tredjealternativ står Säffle.

Hjälp mig någon.

Näe Hörredu om du kanske skulle ta å

Shut The Fuckin´Fuck Up You Fuckin´FUCK!!!!!!!








Mmmm´kayyy?

Vaerefrååganom

Vafan, först alliansregering och Fredde Reinfeldt.

Fredde ter sig inte som särskilt pålitlig eller kompetent.

Fredde ter sig mer som en av de där moppekillarna man träffade på som tonåring utanför fritidsgården.

Fjunig och helt jävla imbecill,velig och inkapabel att fatta ett enda vettigt beslut.

Jag lät mig icke imponeras då heller.




Och sen Roxette. IGEN.

Per Gessle KAN INTE och HAR ALDRIG kunnat sjunga överhuvudtaget, förfan!




Vad har jag gjort för ont?


Vad i Helvete är det för fel på folk?


Doomsday is near, I tell you.

Fölseda

Hipp! Hipp!Ja må jag leva som fan!

Om inte i hundrade år så iallafall ett gäng år till.
Jag vidhåller att tiden och livet går åthelvete för fort, men det är väl bara att hänga med så gott man kan antar jag.

Bara rakt in, liksom.

Jävligt underligt hur Döden liksom bara kliver in i människors liv och slår omkull allt i sin väg utan att ens lämna nån slags jävla förvarning om vilket helvete som kommer drabba de som är kvar, efteråt.



Bara rakt in, liksom.



Han står där, Döden,och ser på oss, och hånler. Han har bordat sitt verk, och han hånler.



Men det som Döden lyckats söndra. Samlar vi ihop.




Sedan reser vi oss.

Skalla en Kaktus

VET att kaktusen står därbakom gardinen.

VET för att jag oftast knackar knogarna i den jäveln när jag drar undan gardinerna. I princip dagligen. Inget ovanligt alls.
Tanken har slagit mig många gånger att jag kanske skulle ta och flytta på fanskapet, men den står kvar.

Den stod kvar idag också.

Så idag skallade jag den.

Stod och glanade ut genom fönstret och skulle vinka av kidsen som skulle till plugget. De försvann ur mitt synfält när jag skulle vinka hejdå, så jag liksom vred huvet snett nedåt,slightly to the right för att se bättre. Såg inte bättre.

Såg kaktus på jävligt nära håll.

Har plockat taggar med pincett från ögonbrynet till nånstans i hårbotten bakom örat.

Klådan är i det närmaste obeskrivligt outhärdlig. En del kaktusar är nämligen så fiffigt konstruerade, att taggarna som ju är helt jävla livsfarliga i sig, också är garderade med lite
hullingar som stannar kvar innanför huden enbart för att orsaka sån jävlig klåda, att angriparen river köttet av skallbenet i ren desperation.


There shall be revenge.


Monday, bloody Monday.

Shut the fuck up

Har varit och extraknäckt idag.

Möter Otroligt Vacker Man i korridor. Otroligt Vacker Man med kolsvarta ögon och breda axlar.
Otroligt Vacker Man kommer fram och småpratar. Jag småpratar tillbaka.
Otroligt Vacker Man sträcker fram handen. Jag sträcker fram min.
Otroligt Vacker Man säger

"-Hejsan, Jag heter Holger."

Jag får hysteriskt skrattanfall. säger "-Nää.men.du.kan.inte.mena.allvar? Du. kan. väl. fan. inte. heta. Holger!?

Otroligt Vacker Man flinar förläget.



Jag letar rep och krok i tak...



Varför i helvete bestämmer sig min hjärna för att garva vid heltåthelvete fel tillfällen?


Have. some. fuckin.´mercy. on. me.

Sur som fan

Inget knulla gör mig förbannad.
Tjurig som fan ,disträ, fumlig, tappar grejjer, fräser åt folk,blir mer olidlig än vanligt. Sover dåligt, rastlös som fan, kryp i kroppen.
Smäller i dörrar, slår igen skåpluckor så de ramlar av från gångjärn.
Vidare resulterar denna sexlösa vecka i osammanhängande tal, obegripliga meningar och äckligt lagad mat, eftersom jag inte vet vad jag håller på med. Mindfucking.



M, you have a mission. a.s.a.p.

Pussypants

Så det så!

Sjung opp, Sjung opp, Go´vänner och drägg!

På ön dyker de upp när du minst anar det. De Självutnämnda Trubadurerna. Gärna mitt i natten, när du, din dumme fan, tror att allt är tryggt och säkert. Du ligger där i ditt tält och har just kommit över den värsta delen under natten, då rädslan för mörkret har lagt sig en liten smula och istället ersatts av en enorm trötthet som gör att det känns som du har glasfiberisolering under ögonlocken.
Tröttheten har övermannat dig och du är på väg in i en behaglig dvala, kroppen slappnar av, och du ger fullständigt fan i vad som knatar omkring därute i mörkret, för nu, nu får du äntligen falla i sömn.

Men inte riktigt än! För nu kommer grannen. Och grannens ditresta Stockholmspolare. Stockholmspolaren är inte så van vid det här med att vistas i skärgården eller i naturen överhuvudtaget. Han känner sig lite lätt malplacerad. Så därför var det ju en jävla tur att han tog med sig gitarren. Gitarren, Go´vänner och drägg! Sjung opp! Sjung opp er i parterre tamejfan!

Stockholmspolaren stämmer guran både länge och väl, dricker bärs och tjatar om -"Aamenassåå va vill ni däbåtta hörarå liksom?" varpå övriga i hans sällskap, Go´vänner och drägg, också dricker bärs och funderar på vad de ska be honom så mästerligt att framföra.

Efter en bra stund har Stockholmspolaren tröttnat på att vänta på önskemål, så han stämmer upp i sång alldeles på eget bevåg, denna sena aftontimme skall han nämeligen dräpa Herr Wreeswijks "En stund på jorden" har han tänkt sig. Och Stockholmspolaren lyckas med bravur, tamejfan! Han plöjer igenom allt han överhuvudtaget orkar komma på i sitt omusikaliska grötiga fyllhuvud, sjunger hellre än bra, spelar fel melodi till fel text, wailar (!?) och sabbar allt i sin väg med sin förbannade gitarr. Han ger sig tillochmed på att "Hetfielda" sig igenom "Proud Mary"i ett väldigt lååångsamt och utdraaaget tempo.

Nu är det ju så, att du i ditt dödströtta tillstånd, har legat i din säng och tvingats lyssna på Stockholmspolaren i ett par timmar, och givetvis så har du blivit röksugen igen, vilket tvingar dig upp ur bingen och ut ur tältet för en nattcigg, livligt ackompanjerad av Stockholmspolarens illa tolkning av "House of the rising sun".

När du så står där utanför ditt tält och blossar, så är du ju bara ett par, tre meter ifrån Stockholmspolaren och hans skrålande ensemble, så då kan du ju inte låta bli att komma med ett eget önskemål, det kan ju vemsomhelst fatta, och eftersom du dessutom ser att Stockholmspolaren har ett helt SÅNGHÄFTE med sig så måste han ju bara kunna den låten du vill höra.

Så du fimpar ciggen och kliver över till grannen och ber Stockholmspolaren framföra sin version av Ugglas "Trubaduren", mest bara för att kolla om Stockholmspolaren hajjar piken.

Stockholmspolaren hajjar uppenbarligen piken, för han spelar inte Trubaduren.

Han slaktar Åkerströms "Jag ger dig min morgon" istället.

Alltmedan du, din övertrötta jävla dåre, garvar dig harmynt i din säng.

Ja jävlar!

S
E
M

E
S T
E
R

Festa till det lite.

Om man känner att man skulle vilja festa till saker och ting lite extra nu när semestern man har

längtat som FAAN efter är i antågande, så ska man genast se till att smitta ner sig med en ilsken

släng av magsjuka, att roa sig med i ett par, tre dygn sådär.

Prova, vettja. Det är riktigt roligt.



Lägg en >
på lattjo.

Som en böld i arslet

Känner jag mig ibland.

Antar jag att jag kan upplevas som.

Av andra.


Av honom tillexempel. >

:-)


Det är jävligt hårt att vara jag.
Hårt, men Sweet.

Su - jävla - doku

Precis.


Eh. ett. tre. fem. sju. åtta. noll. två. nio . fyra. eller vänta lite nu...vänta...såhär?....tre. fem.sex. nio.noll. två? sju? fast då hamnar det ju på fel ställe i den här rutan, och då blir det ju inte rätt, nej. Ehh...såhär då...fem. nio. tre? sju? åtta?
två? men... det stämmer ju inte det heller, för då blir det ju likadant i den här rutan som i den förra och det funkar ju inte...åtta. sju. tre. sex. noll? fyra? eller?



När man LYSSNAR på nån som ägnar sig åt sudoku så vill man far, far away.

Doktorn, vi har problem.

Patient inkommen under dagen med symptom på svår ihållande

BloggKoma
samt Överjävlig

Skrivkramp.

Skriver remiss till tålmodigare läkarkollega för undersökning
samt ord. Tabl. Ryckuppdejförfan 500mg, 2ggr/dag

Återbesökstid ej bokad, för det orkar jag fan inte.



Doktor L. Krall, leg.lekare.

Dagen D

Här i Människobyn rustar invånarna för årets stora och enda dag på året då det faktiskt händer nånting. Detta har pågått i många, många år. Vi är så jävla tragiska här.

Hela året för övrigt är det dvala som gäller. Möjligtvis kan invånarna kvickna en fredagkväll och hasa sig till det så kallade Hotellet mitt i byn, för att i små sällskap supa sig karatefulla med hjälp av ett Tequilarace, och sedan slåss.
För att sedan gå hem klockan två när det stänger.

Dagen D i Människobyn

Infaller alltid den första Lördagen i juni varje år.
Helt plötsligt så rasslar det till över kommungränsen , och in kommer 300 nomader med sina husvagnar och fritöser för att nasa en osalig blandning av prylar av varierande kvalité till alla alltid så köpglada byfånar. Folk som har lyckats ta sig härifrån, återvänder just denna dag, för att återuppleva, köpa, supa och slåss. Och grilla.
Över Människobyn ligger hela dagen en tät dimma av frityrflott, svett och fylleångor, och när dag övergår till kväll drar sig folket hem till sina små radhusträdgårdar och släpar fram

Grillen.
Minst tiotusen grillar fylls på med prima kol och fjuttas på i ungefär samma ögonblick oavsett vilken trädgård det kan vara. Trevlighetsfaktorn är hög, mycket hög. Äntligen känner invånaren att han faktiskt lever, om än bara denna enda dag på året, och han andas in, fyller sina lungor med Åh, detta friska ljuva os som ger honom liv. Iallafall idag, en dag han kommer att vårda ömt i minnet ända till nästa års enda dag värd att leva infaller. Han kommer att minnas Tivolit,Vild-Hasses korvstånd, trasmattor på metervara och den alltid så praktiska grönsaks-skalar-hackar-skivar-rivaren, som han köper för bara 198 spänn varje år. Hans lycka finner inga gränser när han tillslut däckar på trappan till Konsum, mätt, dyngrak och nerspydd.

Länge leve Människobyn!


Hurra! Hurra! Hurra!

I dub Thee

Härmed utnämner jag M till Människobyns nya

Obegriplighetsminister.




Grattis.

Det var jag.

Jo. Det är säkert. Det var jag som översatte StarTrekfilmerna.
I allafall en liten bit.
Nämligen den lilla biten där jag fick hjärnsläpp och försökte hitta nåt som funkade på svenska.
Jag menar, det fattar ju vemsomhelst att man inte kan heta Chewbacca.
Det går ju fan inte att översätta.

Tuggback

Fick det bli.

I´m all fucked up, uhh, uhh,uhh.

Sover illa på nätterna som fan. Drömmer en massa konstiga saker som inte verkar vettiga alls, ett jävla virrvarr av knas. Allt detta drömmande resulterar i en satans trött jävla Hellfire som vaknar en halvtimme EFTER det att hon borde ha skickat sina ungar till skolan. Hur jävla värdelös får man bli?

Tydligen precis hur jävla värdelös som helst, för igår ringde jag och idiotskällde på nån stackars människa på Bredbandsbolaget. Helt i onödan. Kom inte ut på nätet och fick totalt psykbryt, varpå jag ringer upp och säger att Nu jävlar ska ni fan fixa till den här förbannade jävla kuk-uppkopplingen ni tillhandahåller, för skiten funkar ju förhelvete ALDRIG!!

Personen i luren säger att de ska kolla upp vad det kan vara för fel, och sedan meddela sig via sms när det är åtgärdat. Snällt.
Men jag blir oxtokig och vrålar att de kan ta sina jävla sms och köra upp i arslet, för det ska fan fixas NU!!

Personen i luren garvar.
Jag svär igen,och slänger på luren i örat på Personen i andra änden. Så jävla pubertaltöntigt. Fan också.

Visar sig sen att jag har klickat omkring i burken i rent vansinne och ändrat en massa obegripligt skit som har med nätuppkopplingen att göra. Smart. Jävligt sweet.

Nåt som M fixar på tre sekunder och sen flinar rått, nästan hånfullt. FAN också.


Punch my face, Wake me up.

En Kylskåpskall.

Brorsan hade läst nånstans om någon som hade traskat omkring på Mount Everest och på vägen upp passerat minst nio ihjälfrusna människor som sökt spänning och äventyr, eller vad det nu är de jävla dårarna är ute efter. De kom dit och frös ihjäl.
Spännande. Jätteäventyrligt.


Jag tänkte väldigt mycket på de där ihjälfrusna människorna när jag låg i tältet i lördags natt,fullt påklädd, i dubbla sovsäckar och höll på att frysa ihjäl.

Kändes nästan som att jag hade en hel del gemensamt med de där nio på berget.

Så jävla mycket äventyr och spänning var det fan inte.
Bara ytterligare ett bevis på att man tänker med arslet alldeles för ofta.

Men Åke, förhelvete!

Det måste hända nåt nu! Man står inte ut med att se Erik på det här viset, han har fan inte rakat sig på en vecka minst, han har haft samma jävla kostym på sig hur längesomhelst, och han stinker av gammal avdunstad Whiskey. Angela kan man inte snacka med, och Halders får man inte tag på heller, så det börjar bli lite smått panikartat här, om du hajjar.
Den totala katastrofen infann sig i måndags eftermiddag när han tvingade mig att spela
"finns i sjön." Elva gånger i rad!!



Jobba Åke! Jobba förfan!

Oh, dear Lordi.

Eller



"Åh du milde tid vad har han på fötterna! "


Svea, född 1922

The sound of work.

Tio timmars beep-beep-beep-beep-beep-beep-
beep-beep-beep-beep-beep-beep-beep-beep-beep.

Och i postfacket låg en knapp med ett budskap på.


Instämmer till fullo.

Ilska

Aftonbladets löpsedel idag. Gör mig totalt jävla rabiat, för jag vet inte hur det är meningen att man ska tolka den riktigt. Hur det är tänkt, liksom.

"Styvpappan föll i gråt i rätten idag"

Är det meningen att man ska fläka upp bröstkorgen och bli medkännande, och tycka att liksom -Nämen stackarn, vad jobbigt?
Vafan. Dräp den jäveln. Skoningslöst. Mamman också på samma gång. Ge dom sinnessjuka jävlarna samma förnedrande slut som pojken fick. Gärna värre om det går. Plåga den sista droppen liv ur kroppen på dom och sänk ner dom jävlarna i närmsta sjö. Viktigt är att se till att det blir jävligt långdraget och segt och smärtsamt innan man sänker ner dom tyngda med kätting och annan skit till botten på sjön. Eller är det att låta dom slippa undan för lätt kanske?
Det värker i mitt hjärta.
Herrejävla Jesus. När, NÄR blev människan så jävla SMUTSIG?

Headline

Loads O´ Cash.

Jag har fått tolvhundra spänn i löneförhöjning förresten. Bra,bra, men var är resten av degen?
Man skulle kunna tycka att jag borde vara glad för den skvätten pengar jag fått.

Man kan tycka det bäst fan man vill.

Caaash-Tjing-Tjing.

:-)

Tjena Världen, så du är kvar alltså?

Livet återvänder. Blodet pulserar i kroppen på mig. Känns ganska skönt. Fruktade för mitt liv ett tag. Tänk att man kan bli så sjuk av att dra ut en visdomstand. Nu är jag visserligen ganska bra på att få panik och överdriva allt, men den här gången dog jag nästan. Seriöst. Trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att krypa till posten och köpa ett vadderat kuvert modell större, med plats för kaffemuggen och mina magnifika DarkTranquillityplattor, att adressera till en loveable snubbe i Göteborg.

En annan gång, Grim.

Terrified of flights.

För ett tag sen landade ett Ryanair-plan på fel flygplats. I samma veva gled ett annat Ryanair-plan av en landningsbana nånstans, vart det nu var. Jag ska flyga med just Ryanair till Riga snart. Undrar vart man hamnar...?

Och så, Skräck.

Idag; Bombhot på Ryanair-plan

" Bomben var påhittad.Det menar en brittisk terrorexpert, enligt AP. - Terrorister säger inte till passagerarna ombord att det finns en bomb på planet. De spränger det bara. "

hehehe.

Ah, då vet jag.

Fetisch?

Jawohl!!

Trötthumor

Tihitihi.

Förresten

Jag blev GARVAD ÅT häromkvällen på jobbet, när jag sa att jag med stor iver hade följt en brittisk serie i tre delar om Casanovas liv och leverne, först i Venedig och sedan i Paris och fan vet var. Jävligt bra serie med Peter O´Toole i rollen som en åldrad Casanova.

Här satt alltså folk i åldrar mellan 40 och 52 och garvade åt MIG.
Alltmedan de sinsemellan diskuterade senaste knullet live i Big Brother.


Skrattar bäst som skrattar sist you Fuckers.

BiggBradder.

Känns tryggt att veta att man kan lämna över världen i händerna på såna typer som deltar i "Big Brother". Jag har varit lite smånervös över hur fan det ska gå här i världen med saker och ting, men nu vet jag ju att allt ordnar sig. Jag har ju oroat mig alldeles i onödan har det visat sig, för världen är ju full av smartskallar. BigBrother-gänget tillexempel.
Vägrar av princip att titta på skiten, det räcker att se tidningarnas skriverier för att man ska bli förbannad.
Hurihelvete lyckas man med att samla så många jävla puckon på ett och samma ställe gång på gång i tv? Detta, och Alexander Bard i hängselbrallor skrämmer skiten ur mig.


Stampat jordgolv, vevgrammofon och Gnesta-Kalle?

Sure as Hell! Damn Right!

Gigapixels

Kreativiteten flödar. inte alls. Rimma snyggt på svenglish själv då förfan. (look below)

Till Riga den andra Maj med jobbet. Varför!?


GabbaGabbaHey! liksom. Damn!


Nattens " I Quote".

"-Jomen man kan ju spara hur många bilder somhelst i en digitalkamera vet du väl,
fast det beror ju iochförsig på hur många gigapixels man har att spara dom i."

Och:

"-Såna där piiiiirsingar som du har, fanns ju faktiskt bara förut för att alla lebbor skulle visa att dom var det, och förresten så får man inte ha såna när man jobbar. Inte på McDonald´s iallafall."



Have some fuckin´mercy on me.

Yvonne.

Morning sun is breaking the day

chasing all the shadows away

My memories of you sometimes fade away

but all the love you gave

stays forever in my heart

I´ll keep on dream of you all night

a restless sleep til dark

turns to light

Morning sun is breaking the day

Heil Kommunalarbetareförbundet!!

I förra veckan var jag på lö..hahahaha...löne..hahaha...samtal...Lönesamtal på jobbet. Crap!!!!

Alternativ Grannsämja? Javisst!

När jag kom hem från Ica igår med min kasse stod grannarna och stirrade fånigt i sin dörröppning. Jag stirrade fånigt tillbaka. Varpå hon säger att jag ska säga till min unge att sänka volymen på stereon. Jag lyssnar i trappuppgången.Hör inte ett skit, men jag säger Sure! och kliver vidare i trappan. Jaa, för vi vill inte ha den här förbannade MUSIKTERRORN gapar hon.
TERRORN?
Då kan jag upplysa dig om att jag inte heller direkt bad om era jävla trakasserier när vi flyttade in i den här förbannade kåken för sex år sen.Varken från er eller eran psyksjuka dotter som bor under mig. Telefonterror,Lappskrivarterror, SnoddaTvätttiderterror,Bortfraktadebarnvagnarterror,Gnällapåungarterror,
SlängaUtUngarnasCyklarPåGrusgångenterror, SkickaBrevTillHyresvärdenterror,BrytaElförsörjningenterror.För att inte tala om UppPlockadHundskitIBarnvagnenterror. Listan kan göras Oändligt mycket längre. Så svälj tungan och DÖ, förfan. Sa jag.Och klev vidare upp för trappan hem till mig.Och bad Ungen dra upp volymen på max.

Nöjd.

Vidvinkelperspektiv

Jag tror att den här artikeln letade upp just mig, just idag, för att liksom knacka mig hårt i pannan.

Okej, okej. Jag har fattat piken. Vafan gnäller jag om?


http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=230715

Dentala taskiga Vibbar.

Tio över åtta ringer Tandsköterskan den här gången. Jag kommer inte till nån Käftis idag heller. FAN är det frågan om?
Jo, Tandläkaren har blivit sjuk. Äämenvafaan inte DET också!!, säger jag. Jo, tyvärr, säger tandsköterskan. Har du mycket ont i tanden nu? Närå, säger jag, nu har det övergått helt och hållet till en dunkande smärta i kraniet. Tanden känns knappt. Men det vore najs om jag kunde få hjälp nån gång. Ungefär NU. De hoppas att jag ska kunna få komma dit imorgon, säger hon.
Who gives a fuck, tänker jag. Säger inte den här gången. Låg profil. Inte bli rabiat i telefonen. Inte nu.
Detta kommer inte att sluta bra alls, jag kommer att få vänta tills Fan kommer och hämtar mig, och när jag väl får komma till tandläkarens illaluktande Ûbersteriliserade mottagning så kommer han bergis slinta med bedövningssprutan och dra den i en nerv så att hela skiten går åthelvete och jag blir halvsidigt förlamad och kvaddad för livet. Just my luck.

M säger att jag har ett jävligt välutvecklat "pessimismsinne", nästan snudd på överutvecklat.
Fine, who gives?

Grim påstår att det heter Huvudhud. Alltså dököttet som veckar ihop sig som en luva bak i nacken när käftis drar ut kraniet. Huvudhud.

Om man säger Huvudhud högt flera gånger och verkligen lyssnar på hur jävla idiotiskt det låter så kan man snart räkna med att man garvar så att man sprinklar skärmen med ljummet kaffe och saliv. I did.
Det finns en mening med allt, säger folk. Undrar vad det är för mening med att man ska behöva ha så inihelvete ont såhär länge? Jag väntar med spänning på svaret.

Erik, Åke och Jag

Klockan Åtta på morgonen ringer telefonen. Åtta!. Har klarat av att somna av ren utmattning ungefär kvart i. Värken i käken har hållit mig vaken.Tandvärken. Och i sängen har jag haft sällskap av Erik och Åke. Vi har löst hela gåtan tillsammans. Klart som fan att det var Bolger som gjorde det. Tog ett tag, men vi kom på det tillslut. Vi är ena smarta jävlar, Erik, Åke och jag.Jo, klockan åtta. Tandsköterskan som ringer för att meddela mig att Tandläkarens unge blivit sjuk. Så jag får en ny tid Fredag morgon om det går bra? Och om jag vill så kan jag komma ner en snabbis så att tandläkaren kan lägga in ett provisorium. Vafan, jag är nyvaken och har löst mordgåta ihop med Erik och Åke hela natten förhelvete! Provisorium? vad menas? Jamen så att tanden inte går sönder mera, säger hon. Jamen den kan fan inte gå mer sönder, säger jag. Det är isåfall mitt jävla kranium han får gegga på nåt slags jävla provisorium på isåfall, för det håller på att värka sönder i småbitar, som pärlsocker ungefär. Det låter ju inte så skönt, säger hon. No shit, Sherlock. säger jag. Här ska inte läggas på några provisorium. Tandjäveln ska UT ur käften på mig för det gör så jävla ont så man vill skjuta huvet av sig, och det är INTE psykologi att ringa en tandläkarskraj morrontrött sån som jag med svår smärta klockan åtta på morronen för att meddela att jag inte får komma. Så nu sitter vi alltså här, Erik, Åke och jag och stirrar fånigt. Tur att ni finns boys, säger jag. Tyst förfan, säger Erik. Åke säger ingenting. Han lyssnar, sen viskar han; Jag hör Rop från långt avstånd. Jag blir lite halvskraj, för nu är det nåt på gång igen, och samtidigt blir jag lite glad också, fast jag har ont i käften utav helvete, för jag kommer få dela binge med Erik och Åke inatt igen, vad det verkar...

Tur i Otur ?

Today´s Special:

Visdomstand, Trasig. Värker i hela huvet så man vill ta livet av sig själv. Tandläkaren imorgon. Skräck och fasa.

Graviditetstest, Ångest i kroppen så man vill ta livet av sig själv igen. Skräck och fasa. Igen.
Nu har det gått en minut. Negativt!! Positivt! Mycket!

Men tandjäveln värker fortfarande.

MetallÖron.

Jävligt lustigt hur det kan komma sig att jag inte kan få ner ett enda ord på tangentbordet utan att spräcka trumhinnorna med nån form av sådär lite halvt aggressiv musik?

För övrigt har jag fastnat i blogghimlen. Inte i skrivandet av min egen ganska nyss påbörjade blogg, utan i andras bloggar. Antingen så garvar man sig harmynt, eller så kniper det i hjärtat ordentligt när man snor åt sig en bit av någon annan människas innersta tankar.
Skrivandet går åthelvete idag. Just my luck.

Nattsudd...

Jag vill att det ska hända nåt.Nu står man stilla på samma ställe i livet och trampar igen...Är det så för alla människor? eller är jag alldeles ensam och unik om det fenomenet med att life sucks emellanåt? Jag bara frågar....Plågsamma känslor.Saknad kan vara rena jävla tortyren...har fortfarande inte begripit varför den här Saknaden kommer vandrande från ingenstans och slår sina vassa envisa klor i nackskinnet på mig när det är meningen att man ska må bra och se framåt på allt det ljusa...Varför kommer du alltid när jag mår som bäst din jävel?? Jag hatar den här känslan av ensamhet och saknad...den gör att jag känner mig så ynklig.Och det värsta av allt är att jag inte kan göra något åt det.Kan bara gå här och drömma mig bort och minnas allt det fina, underbara, mjuka, varma och kärleksfulla som var Mamma. Varför ihelvete skulle du vara tvungen att ta just henne!? Och varför ersätta all Kärlek med den här jävla Saknaden som kastar sig över mig hela tiden och gör att allt det ljusa, allt det som betytt nåt för mig bara blir en påminnelse om hur det kunde ha varit, eller hur det en gång var...Jag vill inte ha Saknaden. Jag vill vara utan den. Jag vill bara ha minnena och alla dofter...

Inträde i Blogghimlen

Man känner sig lite tafatt.Minst sagt.Nu ska man alltså flippa iväg sina nedplitade konstigheter rakt ut i ingenting.Blogga.
Blogg.
Vad är det för ett jävla ord egentligen?