SjukgymNaztik

Första mötet med sjukgymnazten i måndags gjorde mig skeptisk som fan, för fast sjukgymnazten såg trevlig ut så fick jag konstiga vibbar.

Sjukgymnazten tar sitt jobb på ett nästan läskigt allvar.

Korthuggna frågor utan ögonkontakt, krafset från en skarpvässad blyertspenna mot kollegieblock av returpapper i ett rum med neddragna persienner, och bajsbrun korkmatta på golvet kan ju få vemsomhelst att darra på underläppen.

Dessutom såg sjukgymnazten ut att njuta oerhört av att få rycka och slita i mitt ben.

Idag klockan fjorton noll noll ska jag inställa mig i sjukgymnaztikbunkern igen.

Jag skulle ta med mig "ändamålsenliga, flexibla kläder".

I´m thinking strypkoppel och gasmask.