Kärlekskräks

Javafan! Jag får såna ibland. De här attackerna kommer över mig som ett plötsligt jävla skyfall.

Oftast kommer de när jag har druckit ett par tre glas vin eller så, och i dagligt tal så kallas ju det oftast för fyllesentimentalitet, du vet när mobilen åker fram, och man börjar skicka alla möjliga fåniga kärleksförklarings-sms till fullständigt överraskade och undrande personer á la fjortis.

Nevermind.

Jag får såna attacker när jag är fullständigt nykter också.

Jag kan älska ihjäl folk i huvet. Jag kan älska folk så jag vill kräkas.

I synnerhet människor som betyder mycket för mig på ett eller annat sätt.

Loveable Grim tillexempel, som orkar stå ut med mitt konstiga sätt att vara, som kan ta att jag inte fattar hintar om saker och ting som egentligen är hur glasklara somhelst, som fattar att jag mår piss bara genom att läsa en enda jävla mening, som kan få mig att garva käkarna ur led åt banala töntiga skämt, som kan ta att jag fan beter mig som en knasig jävla surfitta ibland, som kan ta att jag martyrar mig som fan, som kan ta emot en ursäkt och ge en tillbaka, som kan pusha mig framåt när allt står still, som kan få mig att se saker med lite vidare perspektiv, som kan stå ut med att jag tjatar om samma jävla saker om och om...och om igen, som ger mig feedback, som dissar mig och dyker upp igen, som ändå alltid verkar finnas där no matter what, som är fullständigt mänsklig och klok, som inte är riktigt jävla klok.

Jävla Grim.

Var bara där, så är allt fullständigt icecool.