Jo. alltså

Nu står vågen på jämna 70 kilo, jag ser ut som ett dragspel och känner inte igen mig i en spegel.

Jag är hälsosam och frisk och allt det där.

Nu kan det väl räcka va? 64 kilo ner räcker. Blir det mer nu så kommer jag ju förfan att försvinna som en droppe i havet.

oh, holy mother of all living things, it´s enough.

Over & Out

Urladdning

How typical

Sitter med en kopp kaffe och inväntar tröttheten som borde ha visat nyllet för längesen. Har jobbat inatt och borde väl vara åtminstone lite gäspig såhär framåt förmiddagen, men av nån underlig anledning så jävlas kroppen med mig och vägrar bli trött.

Eller så kan det kanske bero på att solhelvetet lyser upp hela världen idag.

Det var väl ganska typiskt va?

Äh.

Måste sova. Måste.

Over&Out

Onsdagsvacuum

Det händer inte mycket på min gata i stan idag inte.

Jag har sovit alldeles för länge, varit ute med hundarna på långprommis och druckit en och annan kopp kaffe. Solen retas och vill inte ta sig igenom molntäcket, men den vill, det ser man.

Jag grubblar alldeles för mycket nu, det märker man när man hittar sig själv långtåthelvete hemifrån på nån geggig grusväg utan att egentligen veta att man har gått ÄNDA HIT!? liksom.

Oh well.

Ska jobba inatt också och innan jobb väntar två timmars meningslöst möte med de andra kärringarna på jobbet som mest är en ständig repris av vad som sagts på alla andra möten. Det är en sån jävla plåga.

Folk runt omkring verkar pyssla på rätt bra med sitt och det är ju bra. Jag gillar när det flyter och folk mår bra. Gillar mindre när folk inte mår bra.

Grim har hål i magen. Det är ju liksom inte bra. Inte bra alls.

Grim ska fan inte ha hål nånstans.

Nu kom solen!

Och bara därför så måste jag dammsuga och grejja såna där viktiga meningslösa saker som man måste göra när man driver ett hushåll.

Men annars är allt bara bra :-)

Over&Out

Om när man kan andas.

Äh. jag ska ju alltid vara så förbannat dramatisk åsådär, men det känns ganska bra att vara det ibland. Finns ju visserligen tillräckligt många dramaqueens för att man ska tycka att det är uthärdligt, men jag vill fan sälla mig till skaran. Det kan livet bjuda mig på tycker jag.

Jag behöver semester nu igen. En egotripp, faktiskt. Det är mycket nu, och bröstet kommer att sprängas sönder snart. Det känns som att jag går omkring med andningsuppehåll hela tiden, och jag vet inte om det beror på att jag vill kunna andas ut, eller in.

Jag brukar må ganska så jävla bra den här tiden när hundskiten tinar längs vägkanterna och snödropparna kämpar sig upp ur rabatterna men nu vet jag inte om jag är med riktigt.

Fast visst kommer det väl att lätta va? Det ska väl fan inte behöva vara såhär hela våren eller?



Isåfall tar jag tjänstledigt tills självaste Antifar kommer och hämtar mig, tack så jävla mycket.





För visst. Det är ju mig det gäller här, och då är det ju alldeles självklart, att när allt annat jävlas så kraschar givetvis datorn och allt jag har skrivit och sparat, och alla bilder och all annan skit man har lagrat i en dator försvinner för tid och evighet. Total härdsmälta. Och allt detta som toppen på det gigantiska berg av strul och förbannat elände som jag står högst upp på just nu.



Nu har jag iallafall en ny dator, praise the almighty marshmallowman!



Jag vill åka till Grim i Göteborg. Lite jävla perspektiv från jävligt långt håll.



För såhär kul har jag fan inte haft sen vi draggade efter farmor i fel sjö.





Over&Out