Erik, Åke och Jag

Klockan Åtta på morgonen ringer telefonen. Åtta!. Har klarat av att somna av ren utmattning ungefär kvart i. Värken i käken har hållit mig vaken.Tandvärken. Och i sängen har jag haft sällskap av Erik och Åke. Vi har löst hela gåtan tillsammans. Klart som fan att det var Bolger som gjorde det. Tog ett tag, men vi kom på det tillslut. Vi är ena smarta jävlar, Erik, Åke och jag.Jo, klockan åtta. Tandsköterskan som ringer för att meddela mig att Tandläkarens unge blivit sjuk. Så jag får en ny tid Fredag morgon om det går bra? Och om jag vill så kan jag komma ner en snabbis så att tandläkaren kan lägga in ett provisorium. Vafan, jag är nyvaken och har löst mordgåta ihop med Erik och Åke hela natten förhelvete! Provisorium? vad menas? Jamen så att tanden inte går sönder mera, säger hon. Jamen den kan fan inte gå mer sönder, säger jag. Det är isåfall mitt jävla kranium han får gegga på nåt slags jävla provisorium på isåfall, för det håller på att värka sönder i småbitar, som pärlsocker ungefär. Det låter ju inte så skönt, säger hon. No shit, Sherlock. säger jag. Här ska inte läggas på några provisorium. Tandjäveln ska UT ur käften på mig för det gör så jävla ont så man vill skjuta huvet av sig, och det är INTE psykologi att ringa en tandläkarskraj morrontrött sån som jag med svår smärta klockan åtta på morronen för att meddela att jag inte får komma. Så nu sitter vi alltså här, Erik, Åke och jag och stirrar fånigt. Tur att ni finns boys, säger jag. Tyst förfan, säger Erik. Åke säger ingenting. Han lyssnar, sen viskar han; Jag hör Rop från långt avstånd. Jag blir lite halvskraj, för nu är det nåt på gång igen, och samtidigt blir jag lite glad också, fast jag har ont i käften utav helvete, för jag kommer få dela binge med Erik och Åke inatt igen, vad det verkar...