Dagen D

Här i Människobyn rustar invånarna för årets stora och enda dag på året då det faktiskt händer nånting. Detta har pågått i många, många år. Vi är så jävla tragiska här.

Hela året för övrigt är det dvala som gäller. Möjligtvis kan invånarna kvickna en fredagkväll och hasa sig till det så kallade Hotellet mitt i byn, för att i små sällskap supa sig karatefulla med hjälp av ett Tequilarace, och sedan slåss.
För att sedan gå hem klockan två när det stänger.

Dagen D i Människobyn

Infaller alltid den första Lördagen i juni varje år.
Helt plötsligt så rasslar det till över kommungränsen , och in kommer 300 nomader med sina husvagnar och fritöser för att nasa en osalig blandning av prylar av varierande kvalité till alla alltid så köpglada byfånar. Folk som har lyckats ta sig härifrån, återvänder just denna dag, för att återuppleva, köpa, supa och slåss. Och grilla.
Över Människobyn ligger hela dagen en tät dimma av frityrflott, svett och fylleångor, och när dag övergår till kväll drar sig folket hem till sina små radhusträdgårdar och släpar fram

Grillen.
Minst tiotusen grillar fylls på med prima kol och fjuttas på i ungefär samma ögonblick oavsett vilken trädgård det kan vara. Trevlighetsfaktorn är hög, mycket hög. Äntligen känner invånaren att han faktiskt lever, om än bara denna enda dag på året, och han andas in, fyller sina lungor med Åh, detta friska ljuva os som ger honom liv. Iallafall idag, en dag han kommer att vårda ömt i minnet ända till nästa års enda dag värd att leva infaller. Han kommer att minnas Tivolit,Vild-Hasses korvstånd, trasmattor på metervara och den alltid så praktiska grönsaks-skalar-hackar-skivar-rivaren, som han köper för bara 198 spänn varje år. Hans lycka finner inga gränser när han tillslut däckar på trappan till Konsum, mätt, dyngrak och nerspydd.

Länge leve Människobyn!


Hurra! Hurra! Hurra!