Jag läste Aftonpladdret igår.
Nånting om Finemangsministerns traditionella promenix med den årliga vårbudgeten och whatever.
Iallafall så var det ett litet reportage om två snubbar, vilka de hade ställt i jämförelse till varandra, som vinnare eller förlorare med den nya fina budgeten dårå.
Den ena snubben var pensionär, en hurtig kille som turligt nog fick bo kvar i sin femmiljonerskåk, för han knep ihop dryga 13 tusen pix"extra" varje månad på att de slopat fastighetsskatten och bla,bla,bla.
Vackert så.
Den andre snubben, arbetslös, hade fått flytta ifrån villan, trängt in sig i en hyrestvåa på 67 kvadrat eller vad det var, med deltidsarbetande hustru och sjuårig dotter. Taskig a-kassa, Mycket tid framför datorn blev det. Mycket pokerspelande.
Arbetslöst och jävligt.
Men det som verkligen gick rakt in i mitt fattiga sargade hjärta i hela den här historien var det här, nämligen:
"Den spräckliga hörnsoffan i vardagsrummet är nedsutten. I taket hänger en stor fläkt från tidigt 1990-tal."
De raderna ser så otroligt sorgliga ut, Så miserabla. Så, så TALANDE för hur inihelvete eländigt det kan bli...
Läser dem igen och...stirrar vilt omkring mig.
Vi lever i den totala misären, tänker jag. bafföratt...
Där, i mitt vardagsrum står en nedsutten hörnsoffa (inte spräcklig, dock)
och snett ovanför den, i taket, hänger en fläkt från tidigt 1990-tal.
En stor.
(som vi måste ha för att det blir så inihelvetevarmt annars!)
Inte för att jag vet varför det blev så jävla viktigt med en nedsutten,spräcklig hörnsoffa och en stor fläkt i taket från tidigt 1990-tal i just det här resonemanget kring Finemangsministerns vårbudget?
Det stod ingenting om möblemanget i femmiljonersvilla-snubbens vardagsrum, nämligen.
Ähvafan. Nedsutten hörnsoffa och stor fläkt i taket från tidigt 1990-tal?
Classy som fan!
Ett Öfvre möblemang.
Gu´hjälpe oss, Karl-Oskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar