onsdag, april 07, 2010

Om när man kan andas.


Äh. jag ska ju alltid vara så förbannat dramatisk åsådär, men det känns ganska bra att vara det ibland. Finns ju visserligen tillräckligt många dramaqueens för att man ska tycka att det är uthärdligt, men jag vill fan sälla mig till skaran. Det kan livet bjuda mig på tycker jag.

Jag behöver semester nu igen. En egotripp, faktiskt. Det är mycket nu, och bröstet kommer att sprängas sönder snart. Det känns som att jag går omkring med andningsuppehåll hela tiden, och jag vet inte om det beror på att jag vill kunna andas ut, eller in.

Jag brukar må ganska så jävla bra den här tiden när hundskiten tinar längs vägkanterna och snödropparna kämpar sig upp ur rabatterna men nu vet jag inte om jag är med riktigt.

Fast visst kommer det väl att lätta va? Det ska väl fan inte behöva vara såhär hela våren eller?



Isåfall tar jag tjänstledigt tills självaste Antifar kommer och hämtar mig, tack så jävla mycket.





För visst. Det är ju mig det gäller här, och då är det ju alldeles självklart, att när allt annat jävlas så kraschar givetvis datorn och allt jag har skrivit och sparat, och alla bilder och all annan skit man har lagrat i en dator försvinner för tid och evighet. Total härdsmälta. Och allt detta som toppen på det gigantiska berg av strul och förbannat elände som jag står högst upp på just nu.



Nu har jag iallafall en ny dator, praise the almighty marshmallowman!



Jag vill åka till Grim i Göteborg. Lite jävla perspektiv från jävligt långt håll.



För såhär kul har jag fan inte haft sen vi draggade efter farmor i fel sjö.





Over&Out

Inga kommentarer: