En sån här fick mig att gråta som en unge igår eftermiddag.
En hjärtskärande gråt som hulkades fram i attacker som inte ville upphöra, med snorelva på överläppen.
Jag hade slitit som ett djur med att få av befintlig klädsel från en fåtölj, en tvåsits och en tresits, för att kränga på en annan klädsel av annan färg. Det tog sin lilla tid det där, och allt jävla jobb bara för att sen upptäcka att det fattas ett fodral till EN sittkudde.
Man skulle kunna säga att härefter följde ett kaos som inte går att beskriva i ord.
Detta var ytterligare ett i raden av bevis på att allt jävelskap som händer mig är NOGA uträknat.
Alla vägar bär till D.O.O.M. var det va?
Over&Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar