Att Gynekonversera är en sann konst, ska jag be att få meddela. En ärorik bedrift som kvinnor behärskar i de flesta fall med bara guldstjärnor i kanten.
Jag har alltid fått ångest över det här.
Gynekologbesök, alltså.
Jag förstår nämligen inte varför ihelvete jag ska vara tvungen att chitt-chatta med vederbörande som sitter med händerna i min vagina. Det finns nämligen ingenting att prata om i just det läget tycker jag, för jag är fan fullt upptagen med att hålla känslorna i styr, för att inte tala om alla muskler i den nedre regionen runtomkring just den där vaginan jag nämnde, som alltså är föremålet som ska inspekteras.
Jag sitter med benen upplagda i gynstolen och stirrar i taket och hoppas och ber om nåd, och i samma ögonblick som gynekologen för in sitt kalla spekulum så kommer fråga ett, som är en undran om vart jag ska semestra i år.
Jag dröjer med svaret ett ögonblick för jag kan faktiskt inte släppa koncentrationen på att inte kissa rakt upp i ansiktet på den stackars gynekologen som sitter där mellan mina ben i lagom höjd för att kunna agera bullseye. Jag kissar alltid INNAN jag skaver mig upp i den där stolen , men jag är likförbannat ALLTID vrålpissnödig när jag sitter där.
Jag får panik av de här jävla besöken hos gynekologen. Jag är livrädd för att jag ska råka släppa en fis rakt upp i näsan på personen där mellan benen, vilket är just det jag tänker på när jag äntligen har talat om att jag ska semestra i skärgården, och klarat att svara på frågan utan att pissa ner varken mig eller gynekologen. Fråga två som bryter min koncentration kräver att jag svarar på vart i skärgården jag kommer att befinna mig, och jag vill förtvina och dö där på stället, med särade ben i gynstolen.
Det är likadant varenda gång och jag kan för mitt liv inte begripa varför man nödvändigtvis måste prata sig igenom alltihop från de yttre blygdläpparna, förbi de inre och vidare rakt in i heligheten, amen?
Vad skönt det vore, tänker jag, om Fittan kunde ta över och konversera artigt med den där jävla gynekologen och låta mig slippa.
De kunde tillexempel avhandla årets sommarväderprognoser med varandra, eller kanske fråga varandra när de får tillbaks på skatten, och så kunde gynekologen passa på att fråga efter receptet på den där ost och olivpajen som är så god, och de kanske kunde förfasa sig över att bensinen kostar fjorton spänn litern nuförtiden, åsådär.
Fittan kunde svara på alla frågor och kanske tillochmed ställa nån egen fråga till gynekologen som han kan svara på medan han smörjer in sina handskbeklädda händer med glidslem som han trycker fram ur en flaska som ger ifrån sig ett pruttande läte så att Fittan fnittrar till lite beklämt, men gynekologen håller minen proffsigt, och Fittan tar sig samman och frågar en fråga till. Och medan de konverserade, Fittan och Gynekologen, så kunde jag istället fundera på annat i lugn och ro utan att bli störd med en massa frågor som ska besvaras.
Men nä.
Fittan vägrar snacka, så jag får vackert kallprata om alltmöjligt meningslöst och säga jahaaa, och nähää och jasså medan gynekologen fixar med sina instrument och killar mig på livmodertappen så jag känner mig illamående, men det är snabbt övergående och jag jublar hysteriskt inombords när gynekologen säger att det är klart och att jag får kliva ner från gynstolen.
Vilket jag gör ganska sjangdobelt ackompanjerat av en musprutt af rang.
Förtvina och dö, sa jag att jag ville det?
Over&Out
